Oh mina kära läsare, ni ska veta hur mycket jag älskar att sitta här hemma i min underbara lägenhet, i min bekväma soffa, med min älskade dotter, vid sidan av allting som var men ändå fortfarande i centrum av allt smaskigt gossip. Gud, det är nästan roligare att se och höra allt underligt som folk sysslar med, än att vara där och se. Efter att jag idag haft ett långt och minst sagt spännande telefonsamtal med en av mina närmsta vänner, så blev jag nästan lite glad över att jag inte varit med på gårdagens spektakel. Jag är väl kanske inte direkt förvånad över att det hände en hel del oväntade saker, men det var väl mest Vilka, och Vad som skedde under denna fantastiska och (för iallafall nästan alla) oförglömliga dag/kväll/natt.

Vad skall jag säga, jag vill ju inte låta som en gammal tråkig kärring, men jag måste nog säga att jag har växt till mig regält sedan jag blev gravid och mamma. Jag skulle just nu aldrig kunna mäta mig rent åldersmässigt med många av dem i mitt tidigare 'umgänge'. Om dom är 19 så är jag nog närmare 25, (jag menar inte att jag tappat 6år av mitt liv, mer att jag är en kvinna nu och inte längre en ungdom). Jag klandrar inte min vänner för att vara 19, jag har bara förändrats (enligt mig till det positiva). Jag kommer däremot alltid vara glad, skämtsam, mitt barnasinne och min natuliga charm försvinner aldrig, haha!

Självklart så ska man inte växa upp för fort, utan ta vara på livet som ung, men det kan man ju göra på många olika sätt. Marioteten tycker att man ska utbilda sig, resa och se världen, flytta hemifrån, skaffa ett jobb, träffa en man, flytta ihop, skaffa hund, köpa hus, köra volvo, gifta sig och när man är ca 40 år gammal och minnet, synen och hörseln börjar bli dålig känna sig redo att skaffa barn, som man sedan inte orkar ta hand om utan lämnar dem istället alldeles för tidigt på dagis. I mitt fall, så ser min livsplan helt annolunda ut. Jag blev med barn, flyttade hemifrån, hoppade av skolan, förlovade mig, flytta till ny lägenhet, födde barn och är nu som 19åring mammaledig.

Ja och hur ska jag sammanfatta min framtida livsdröm? Jag menar, bara för att jag är 19 år och mamma så har jag ju så många drömmar kvar. Jag vill såklart precis som alla andra vara lycklig och känna mig älskad. Jag vill även skaffa fler barn (jag är totalt förälskad i min dotter, och tänk att få uppleva denna kärlek till fler än ett barn, det måste ju vara helt underbart!) Jag vill gifta mig, ett sånt där stort kyrkligt prinsess bröllop, med rosa rosor överallt och en klänning så vacker att ingen kan hålla tårarna tillbaka. Jag vill bo i en stor fin rymlig lägenhet fullt med söta ljuslycktor och med rum åt alla barnen, ett stort köksbord där vi kan äta middag och måla med kritor och en mysig uteplats med vackra blommor, där vi kan koppla av i hängmattan med vinbärssaft och en mysig sagostund. Jag vill slutföra min utbildning och rikta in mig på floristbranshen, tänk att få spendera hela dagarna i en alldeles egen liten härlig, lagom stor, charmig blommsteraffär med trevliga stamkunder och ljuvliga dofter av blommor i alla regnbådens färger- hur underbart låter inte det? Jag vill skaffa körkort, ta med barnen till fjällen och lära dem åka skidor, gå spanska kurs, se Bruce Springsteen live igen, kanske lära mig att massera (jag har alltid varit ganska bra på det), inreda min egna walk-in closet med massor av hyllor där jag prydligt kan radda upp alla mina skor, jag vill spendera kvällar ute med tjejerna, umgås med min syster och alla våra fina barn, lära mig tapetsera, läsa mängder av böcker, ta mc-körkort, uppvakta min partner, åka på spa, gå på musikaler, visa tacksamhet för mina fina barndom, tjäna sådär lagom mycket pengar (så man aldrig behöver vara orolig för hur mycket det finns kvar efter att alla räkningar är betalda), jag vill designa något, skriva en bok, kanske bli en stor bloggare, eller varför inte ha en egen spalt i en tidning? Jag vill bli bättre på saker som jag redan är bra på, jag vill börja sjunga igen, skriva egna texter, träffa nya människor och hålla kvar dom gamla, jag vill lära mig hur jag på ett bättre sätt ska kontrollera mitt dåliga humör, jag vill hjälpa folk, ta hand om mina nära och kära, stå upp för vad jag tycker

Ja mina kära läsare, mitt liv började garanterat när min dotter föddes, och jag vet att det väntar en lång, lärorik, ibland sorgsen men i slutändan en förhoppningsvis lycklig resa.