Jag blir helt galet förbannad. Igår när vi satt i vardagsrummet och åt frukost (mot mig vilja, jag tycker inte att man äter i soffan), så hade Andreas ställt min älskade Sia ljuslyckta/slinga på divanen. När jag skulle hämta Mollys kudde välte jag ner lycktan i golvet, och den gick - precis som alla andra prydnadssaker jag äger - i tusen bitar, och nu finns den inte mer. Jag blev så hysterisk jävla arg. Jag gick loss som en galning och skrek, halvgrät och smällde i städskåpsdörrar. Nu är det tredje prydnassaker som gått sönder för mig i denna förbaskade lägenheten. Det är nog inte meningen att jag ska få ha fina saker.

Något bra som har hänt är däremot att Andreas hittat sin förlovningsring som har varit på vift i ca 1 veckas tid. När han skulle öpnna dvd fodralet ramlade ringen ut. Och hans som tyckt att det varit mitt fel att den har varit borta. Han trodde självklart att jag hade städat bort den. Jag blir nämnligen alltid så trött på att han kommer hem och lägger sina saker ÖVERALLT. Snus, ring & halsband, läppsyl, innalator "andningsgrej" som han kallar det. Ja, ni förstår ju. Städningsfreak som jag är, springer runt och plockar leksaker, smutsiga bodysar, tallrikar, kläder, och andra prylar hela dagarna, och så kommer han hem och tömmer fickorna på skit.
Hur som helst, nu har han iaf hittat sin ring, vi är på något sätt återförenade igen och jag känner mig fullbordad.

Andra roliga saker som har hänt är tex. att mamma ringde imorse, och berättade att dom fått 5an i amhult. DOM HAR SÅN TUR! Trean dom bor i nu är ju bara ett andrahandskontrakt som gäller i ett år, så dom har desperat sökt något annat i amhult. Idag var dom på visning i en 5a tvärs över gatan och fick direkt besked att dom fick den, med inflyttning 1november. Jag blir så glad för deras skull, men samtidigt lite avensjuk. Får man bli det? Jag vill ju också, jag vill jag vill. Grattis till mamma & conny iaf :)

Igår var jag inne på arbetsförmedlingen.se och skulle kolla om det fanns några jobb till Andreas. Han hade ju oturen att bli varslad ca 4 månader innan hans lärlingstid gått ut, så han har ju inget certifikat ännu. Vilket gör det ännu svårare att få ett jobb i dessa dagar. Att han inte har körkort ännu försvårar ju även detta ännu mer. Men nu skulle tydligen hans pappa (som även han är rörläggare) kunna fixa något till honom inom service branshen, Andreas jobbade i byggbranshen och man tjänar tydligen lite bättre då, iaf som lärling. Hur som helst, så måste han ha körkort om han ska få ett jobb inom service. Det kom ju lagom lägligt nu när vi är utan lön för första månaden någonsin. Föräldrarpenningen är ju alltid garanterad, men kärringarna på A-kassan är ju så fruktansvärt långsamma.
Vi väntar fortfarande på besked om vad vi får för ersättning där ifrån, men när jag läser på familjeliv.se så är det många som har väntat i 18veckor och fortfarande inte fått sina pengar från a-kassan. Det är helt sjukt.
Det viktigaste är just nu att Andreas får sitt körkort. Vi får hålla tummarna, allihopa.