Jag är verkligen så oaktiv på bloggen för tillfället, men det känns faktiskt väldigt skönt att jag släppt greppet lite om intervärlden just nu. På dagarna försöker jag ta det så lugnt som jag kan, jag gör inte mer än vad jag måste. Jag passar på att sova samtidigt som Molly gör det och vi är ute en stund varje dag. På eftermiddagen när Andreas kommer hem så tillbringar vi vår lediga tid tillsammans. En sån dag mår jag som bäst. En lugn dag utan en massa måsten och flängande.

Det känns både i kropp och huvud att det endast är 38 dagar kvar till beräknad förlossning. Idag var vi hos barnmorskan, vi fick stressa iväg till bussen. När vi väl var framme så blev det en hel del tryckande och buffande på magen, allting såg bra ut och hon tyckte att det kändes som att det fanns gott om plats. Kanske blir det en bebis under 4kg denna gången? Det skulle vara skönt om h-n inte var riktigt lika stor som sin syster.
Efter  besöket tog jag, Molly och mamma oss en promenad bort till amhult där vi åt en god lunch tillsammans. När vi kom hem igen kände jag mig yr och dåsig, drack två stora glas med vatten men det verkar inte hjälpa. Som tur var så somnade Molly för en stund sedan så jag kan passa på att andas ut.

Nej, nu ska jag lägga mig ner en stund och njuta av lugnet innan stormen ;)
Föresten, igår hämtade jag ut den nya fina vagnen och Molly verkar trivas som bara den. Det känns lite flummigt att köra dubbelvagn när det är en plats tom, men då blev det mer utrymme för alla shoppingkassar. Haha!

Ha en mysig tisdag i det fina vädret.
Puss

Underbara fredag. Vi klickar ju så bra du och jag! Molly startade denna dag med att låta sin trötta mor få sova till kvart över nio, hon är helt fantastisk! Gud så hon skämmer bort mig med sina sömnrutiner. Men jag får väl igen det med nästa istället. Jag är så van vid att få sova hela nätterna och ta en tupplur mitt på dagen (ja, jag måste ju ta alla chanser att sova nu när jag är höggravid och allt). Frågan är vad som är det bästa. Att det första barnet sover kalasbra från första stund eller om andra barnet gör det? Ja, det återstår att se mina vänner. Med 42 dagar kvar till beräknad förlossning så kan vi verkligen börja räkna ner till mållinjen, och det känns så himla skönt!
Jag har inte vägt mig på typ två månader så jag har ingn aning om hur mycket jag gått upp fram tills nu, men om jag ska vara ärlig så tror jag inte att jag vill veta heller.. Även om det kanske hade varit bra för mig att inse att jag faktiskt går upp i vikt nu och inte kan äta som jag gjorde förr. Innan jag blev gravid så kunde jag äta hur mycket som helst utan att vågen rörde sig en millimeter, eller ja.. Aldrig över 65kg iaf. Nu är dem siffrorna bara en dröm, men jag är fast besluten om att jag någongång inom en snar framtid ska väga 65kg igen. Jag har dock inte bråttom, tids nog mina vänner så kommer formerna sitta på de rätta ställerna igen.
Bebisen verkar må bra inne i magen. Stora härliga rörelser som ibland får hela min kropp att röra sig. Gotta love it! Jag är fortfarande lika övertygad om att det är en flicka, men det märker vi med tiden. Om det är en pojk så vill Andreas att han ska heta Texas. Ibörjan var jag väldigt skeptisk men jag börjar faktiskt gilla det mer och mer. Milla är väldigt sött om det skulle bli en flicka, men Molly & Milla låter väl lite väl fantasilöst kanske? Vi får se.


Ikväll blir det lungt. Antagligen pizza till middag, det går alltid hem. Fast jag hade ju helst frossat i räkor, det är nog bland det godaste som finns. Och jag får ju passa på att äta det nu innan det är dags för amning igen. Då blir det varken räkor, choklad eller jordgubbar på ett tag, så man får ju som sagt passa på.
Imorgon hoppas vi på fint väder i göteborg. Hela familjen Davidsson-Åsman (Sjöstrand&Theander svärsönerna också såklart) ska till Liseberg och jag följer inte med om det öser ner, no way! Det blir Mollys debut på liseberg, kanske tar vi oss ett varv i farfarsbilarna och karusellerna, vi får väl se hur hon reagerar. Vi får ju i stort sett passa på att gå dit nu innan jag blir mer orörlig än vad jag är. Och jag är inte speciellt sugen på att gå dit med en nyfödd heller, så det är nu eller aldrig ;)

Nu ska jag packa ihop mig och dra mig hemåt. Hoppas ni får en mysig fredagskväll, och grattis till alla studenter! ♥

Helena:
Som mamma antar jag att man måste kunna "stänga av" sina äckelkänslor och gå från byta blöja till matlagning, från torka spya till äta frukost.
Kunde du det innan också eller var du mer lättäcklad då?


Hej Helena!
Jag kan säga såhär. Igår när den var dags för en sån där värsting bajsblöja (som man helst överlåter till sin partner om han/hon är hemma) så är det klart att man inte dirket njuter av doften, men bort måste den ju. När koncistencen på bajset liknar köttfaärssåsen som man ska äta till lunch så blir man väl inte sugen på mat kanske, men som sagt, bort måste det ju ändå. 
Jag har faktiskt inte speciellt ont av att byta en bajsblöja under tiden jag lagar mat eller äter (sålänge jag slipper byta under tiden jag äter såklart, haha) även om det inte är specielt trevligt. Jag tror att man vänjer sig när man blir förälder. Varken jag eller Andreas har några problem med kiss och bajs sålänge det kommer från våra egna ungar. Jag är väldigt väldigt noga med att tvätta händerna och helst använda handsprit efteråt så jag vet att jag är riktigt ren.
Något jag däremot har lite ont av är slem, snor och kråkor vid matbordet, då kan det hända att det vänder sig lite i magen. Jag är nog mer äckelmagad nu när jag är gravid, har tex ont av att borsta tänderna och tänka att någon annan spottat i handfatet utan att ha gjort rent efter sig. Eller att se hur sketet folk kan ha på sina toaletter eller i sina kök, det har jag mer ont av än bebisbajs faktiskt.

"Vi ska ju inte vara på mvc förän om tre timmar" tänkte jag och la mig på soffan igen. Molly slog nog rekord i förmiddagssömn idag, jag som trodde att hon skulle väcka mig efter en kvart. Slog upp mina blå och förstog att jag sovit en bra stund. När jag tittade på klockan så visade det sig att även så var fallet. Klockan var halv två och där låg jag i pyamas. Supersnabbt satte jag igång med att koka pasta till lunchen, dra på mig kläder och fräsha till mig lite lätt. Molly vaknade efter att ha sovit i tre timmar vilket kändes på blöjan, om man säger så. Det var nog den värsta bajsblöjan jag någonsin sett. Herregud hon måste ha tömt hela magen! Ny blöja, göra matlåda, dra på oss båda kläder, ner i vagnen, på med regnskydd och spring iväg till bussen. Vi hann!

Hon barnmorskan gick allt bra. Har kännt mig lite yr i några dagar men mitt blodsocker var bra och likaså blodtryck. Mitt hb hade gått ner till 117 vilket inte gjorde mig speciellt förvånad. det har varit en väldans velande med järntabletterna denna gången. Hemofer hjälpte inte ett dugg trots att jag åt fyra om dagen och niferex fick jag ont i magen av, nu har jag dock hittat Duroferon och dom funkar perfekt. Behöver dessutom bara äta en om dagen vilket känns skönt. Nu ska det nog bli ordning på värderna!
Det lilla hjärtat tickade på fint och låg på 148 slag i minuten. Molly satt brevid och klappade magen så fint. När vi var färdiga blev det lunchdags i väntrummet, så blir det när man sover för länge. Molly mumsade i sig alltihop och jag fick också i mig en hel del. Köttfärssås är en storfavorit som alltid går hem, helst med makaroner!

Efter besöket gick vi ut i regnvädret och tog oss bort till ica. Köpte grönsaker till tacosen ikväll vilket ska bli himla gott. Sprang även in i Pollys sommarpåse och den är jag ju tvungen att testa, vad jag har hört så är den skitgo!

Nu är det dags att börja med middagen och ta hand om lilla grinberta som just nu sitter på golvet och tittar på mig väldigt argt. Hon blir nog glad när hon ser vad det blir till middag iaf, hon älskar tacos!


Klipper gräset hos moster!

Helgen har varit fullspäckad. Ja, mer behöver jag väl inte säga, för då förstår ni ju att jag inte har haft tid att blogga. Nu är det däremot måndag igen, ny vecka. Ja i fler bemärkelser än att det bara är måndag, jag går in i vecka 31. Även om det faktiskt är nio veckor kvar så börjar det faktiskt närma sig lite smått. Jag är så nyfiken! Vem är det där inne? Igår när vi var på Anders 28års kalas frågade hans mamma mig vad jag tror det är i magen, då frågade jag Conny som satt brevid mig och han sa "en flicka såklart!" Han har aldrig haft fel va det gäller att gissa pojke/flicka, så vi får väl se om han har rätt denna gången också.
Folk frågar ofta "vad hoppas du på att det blir, det hade väl varit roligt med en liten pojk, så ni har en av varje". Svaret på den frågan är otroligt komplicerad. Svaret är ju självklart att det enda jag önskar är ett friskt barn. Men, jag hade tyckt att det hade varit väldigt skoj med en lillasyster till Molly, då dom kommer vara såpass jämngamla. Men det spelar självklart ingen roll. Är det en pojk så blir jag precis lika glad!

Idag hade jag tänkt att jag och Molly skulle ha en hemmadag. Städa, tvätta och baka hallonpaj, sånt där som måste göras (hallonpaj måste jag ju inte baka, men det är roligt, och jävligt gott!) Men så ringde min kära syster och fråga om vi ville komma bort till dom och vara på uteplatsen i solen. Det lockar ju verkligen mer måste jag säga. Nu har jag sagt att jag ska åka dit, men jag känner att jag egentligen borde vara hemma, har knappt varit hemma något alls i helgen.

Vi får se hur det blir. Jag har iaf börjat min dag med att deklarera. Ska man ha sina pengar innan midsommar så måste man göra det senast idag, tredje maj! Gör man det senare så får man inte pengarna förän i augusti, alltså efter semestern. Vi kommer ju betala vagnen för pengarna vi får tillbaka, och den finns i butiken den 25juni, så det var tur att jag kom på att det var sista dagen idag!

Nej, dags att käka frukost så får vi se om vi åker iväg eller inte. Ut i det fina vädret ska vi iallafall en stund :)

Jag önskar att jag kunde låta er alla smaka på den fantastiskt goda såsen jag lagade till middagen idag. Helt magisk, den hade allt som en brunsås ska ha! Tillsammans med klyftpotatis, ungsbakad fläskfilé och färska grönsaker som tillfresställde mina smaklökar. Till efterrätt åt vi en stor skål med jordgubbar och lite lite glass till det. Ett bra avslut på en bra helg helt enkelt!

Söndagen är ju inte riktigt slut ännu, även om både Andreas och Molly har sovit sedan klockan sju. Vi var borta hos mi madre och systra-mi förut och hämta två filmer. Tänkte sätta på den ena nu, the ugly truth hette den tror jag. Den skulle tydligen vara rolig. Andreas ligger ju som sagt på soffan och sover, men han är nog inte så ledsen över att missa filmen ändå.

Ska avsluta denna fina söndagen med lite mer krubb. Lite grillchips, vitlöksdipp och loka har ju ingen dött av, eller hur? Men först en uppdatering av magen, som ni alla så länge har väntat på :)

Kom nyss hem från mvc och ica. Jag är som ni säkert förstått fantastiskt virrig, och kunde inte minnas om jag skulle vara på mvc kart i tre, hel eller kart över. För säkerhets skull var vi där tjugo i och det visade sig då att jag skulle varit där halv tre. Bra jobbat! Till saken hör den att jag försökte ringa min bm imorse men fick en telefontid till tio över tre. Så det fanns ju inte mycket att göra.
Hur som helst så såg allt fint ut. Mitt hb har sjuknt från 136 till 123 så jag ska börja med järntabletter nu. Känns ju sådär roligt då jag vet att jag blev så jävla kass i magen senast jag åt det. Men man får ju göra det man måste! Magen mäter 24cm vilket är något över kurvan ilket inte är ovanligt som omföderska. Jag har även gått upp mina första kilon nu, från 82 till 84. Ganska bra jobbat ändå med tanke på att jag är i vecka 25. Hoppas att jag klarar mig under 90 strecket, fy fan vilket ångest jag lär få om jag ligger i samma viktklass som Andreas. Sexy mama!
Det som är mest spännande är ju såklart när man får lyssna på hjärtat. Förra gången låg hjärtljuden på 140 slag i minuten vilket gjorde det svårt för oss att gissa vilket kön bebisen har. Idag däremot låg hjärtljuden på 156 slag i minuten och jag börjar bli mer och mer säker på att det är en flicka! Man kan aldrig veta säkert men det är vad jag tror iaf!

Något mer roligt som hänt idag ar väl när jag öppnade brevlådan och såg ett litet paket från hm. Jag blev så glad när jag såg att det man mina nya bhar som kommit, äntligen. Brösten har vuxit något extremt nu och jag har en bh som passar. Men den är lite tigth och trycker vid revbenen. I skrivandes stund sitter jag här och njuter av min nya, som sitter helt perfekt!

Hann även med ett rejs inne på ica efter mvc. Andreas fick välja middag och som vanligt valde han tacos. Inget mig emot. Ska snart sätta igång att vispa ihop guacamolen, mhm!

Ha en mysig måndagskväll.
Puss

Buff buff, vad är det som händer? Min frustration över graviditet tar kål på mig. Går in i vecka 19 imorgon och jag har fortfarande inte känt någonting. Inga som helsta livstecken. Inga buffar eller sparkar. Ingenting. Jämnför hela tiden denna graviditeten med den förra, (vilket jag vet att jag inte ska göra då alla graviditeter är väldigt olika) och med Molly kände jag rörelser med handen på magen redan i vecka 17-18, så det är klart att jag börjar bli orolig.

Pratade med min barnmorska förra veckan men hon sa att jag inte ska vara orolig. Man brukar säga att en förstföderska känner första rörelserna i vecka 20 och är man omföderska i vecka 18 så än så länge är det inget som är ovanligt. Moderkakan kan även ligga i framvägg vilket kan göra det svårare att känna någonting.
Hur som helst så har jag en obehaglig känsla i hela kroppen. Jag inbillar mig antagligen bara, men jag har aldrig varit orolig över missfall eller liknande tidigare. Jag får helt enkelt sluta oroa mig och vänta tills det blir måndag. Då är det rul (rutin ultraljud) och då får vi se att allting är bra där inne.

Ja-a, då har man börjat producera bröstmjölk igen. Dags att handla in bröstinlägg så jag slipper gå runt och lukta sur mjölk. Nu är det dock inte så att det sprutar, som det gjorde när Molly var liten. Min kropp producerade helt galet mycket mat, och nej, det stannade inte av efter en månad. Så många gånger som jag suttit och skrikt på Andreas när det bara sprutat åt alla håll. På den nya soffan, på kläder, kuddar, lakan, ja herregud överallt helt enkelt! Nu har jag även börjat märka att mina bröst har börjat växa sig enorma igen. Fytusan va det är jobbigt. Jag skulle gjort vad som helst för att få tillbaka mina bröst och dess stolek som jag hade innan jag blev gravid. Små nätta tuttar som fick plats fint och snyggt i alla kläder. Jag är i stort behov av en ny bh också, tuttarna ramlar nästintill ut och ingenting sitter bekvämt. Det känns dock lite onödigt eftersom dom antagligen inte kommer sluta växa, men amnings-bh vägrar jag börja använda nu. Nej någon måtta får det faktiskt vara!


Nu har jag äntligen fått tag på min barnmorska. Pratade med henne förut och hon tyckte att jag skulle komma in och kolla mitt hb, men eftersom jag ändå ska till läkarn imorgon så ska jag kolla det där, så jag slipper åka till varenda vårdcentral i torslanda. Senast låg värdena på 136 och har det sjukt till 120 nu så är det dags att knapra ett piller om dagen. Minns att jag fick ont i magen när jag började med dom senast, men jag får bita ihop. Förhoppningsvis får jag lite mer energi iaf!



Det börjar bli lite svårt nu när man ska säga till Molly att "Nej du får inte dra ner dvd:n i golvet" eller "nej du får inte stoppa in fingrarna i eluttaget" för det är nämligen så att hon har lärt sig att lyfta pekfingret tillbaka med ett litet leénde på läpparna, vilket slutar med att jag bryter ut i ett gapskratt! Skitonge.


Nej klockan är halv tre och Molly sover. Jag ska väl fräsha till mig lite och sedan se till att det står mat på bordet när mannen kommer från jobbet. Så fort han kommit hem så åker jag iväg, det blir bara krångligt om jag först ska ta med Molly på bussen in till stan när hon ändå ska tillbaka hem i bilen med Andreas. Jag ser verkligen fram emot några timmar för mig själv, eller ja, jag är ju inte helt själv.

Ha en mysig eftermiddag.
Kram




Mystofflor för dom små

Dags för mig att börja gravidblogga lite igen, eller vad säger ni?
Dagarna rullar på här hemma och Molly kräver mer och mer uppmärksamhet dag för dag. Vänder jag bort blicken i en minut har hon antingen krypit iväg eller så står hon upp någonstans och vet inte hur hon ska ta sig därifrån. I helgen har vi spenderat mycket tid ute i pulkabacken. Molly rörde till en början inte en min i hela ansiktet, men efter några åk skrattade hon och verkade tycka om det. Det går ju dock bara att vara ute en stund i taget då kylan verkligen biter sig fast i kroppen! Även jag tog mig några åk och var lika rädd varje gång. Jag vet inte varför men när jag sitter i pulkan och precis ska åka så tjuter jag som ett litet barn. Samma sak när jag ska hoppa i vattnet på sommaren, precis som att jag ska dö.

Jag är nu i vecka 15 (struntar i det här med 14+4 då jag knappt förstår det systemet själv imellanåt). Tiden har verkligen sprungit iväg och jag har redan varit gravid i 103 dagar av 280. Det är skönt att tiden går fort och jag hoppas inte att det vänder. Vi går mot ljusare tider och visst känns det bra? Även om det är brutalt kallt ute så vet vi att snart är våren och sommaren här, då vi kan njuta av frukost på uteplatsen, härliga dagar vid vattnet med picknick, utflykter och annat skoj. Hur mycket jag kommer orka till sommaren är väl dock en annan femma. Magen har redan börjat ta en stadig form och det lär ju inte avta förän kiddet är ute. Nyss när jag nattade Molly stog jag vid hennes säng och vaggade henne i min famn, när jag kände hur mitt hjärta började slå allt snabbare och jag andades allt tyngre insåg jag vilken jävla dålig kondis jag har fått. Kanske borde jag spendera en timme eller två i gymmet varje vecka?

Har börjat oroa mig mer och mer för njurproblemet som jag hade när Molly låg i magen. För er som minns så var jag rätt instabil i slutet av förra graviditeten då livmodern var så stor att njurarna inte fick plats riktigt. Jag kunde inte stå, sitta, ligga eller gå. Den enda ställningen som var behaglig var när jag stog på alla fyra och magen vilade neråt, men som höggravid var inte det den enklaste ställningen att stå i allt för länge. Jag sov knappt på en vecka och till slut blev jag inlagd på specielförlossningen där jag fick morfinspruta. Det var som att komma till himmelriket.
Efter förlossningen berättade barnmorskan som förlöste mig att det ofta kan bli värre vid andra graviditeten och dom orden ekar nu i mitt huvud. Jag hoppas att dom inte låter det gå så långt denna gången och att jag inte ska behöva vara med om denna smärta igen. Eftersom jag har samma barnmorska på mvc denna gången och hon är medveten om mitt problem så hoppas jag att hon kommer kunna hjälpa mig.


Såhär ståtlig mage har jag just nu. Visst, det ligger väl ett eller flera kilon mer på magen denna gången, men då behöver jag iaf inte vara orolig över att h-n ska frysa där inne! ;)

Ja-a! Jag har en tidig julklapp till er alla. Nyheter sprider sig snabbare än vinden och visst är det sant att Molly ska bli storasyster (en liten storasyster). ÄNTLIGEN slipper jag hålla tyst! Är nu i vecka 12 och vi har beräknad förlossning den 7 juli.

lyckligare kan ingen vara!