Nu har jag äntligen monterat fast liggdelen på vagnen, och det ser så mysigt ut. Lilla bebisen och lilla Mollsan får åka som två små prinsessor.... Tänkte jag skriva, men vi vet ju inte om det blir en prinsessa och en liten prins ännu. Det är sååå spännande!
När jag ändå är igång med monterandet funderar jag på att sätta ihop spjälsängen också. Det ser ju så mysigt ut när sängen står där och väntar på bebisen. Då känns det mer riktigt på något sett.. Åh va vi längtar nu! När vi var inne på My Baby så satt en liten bebispojk i sin bilbarnstol och Molly blev helt till sig. Bibibi sa hon upprepande gånger och pekade på den lilla pojken. Snart får du en alldeles egen bebis att klappa och gosa med sa jag till henne då. Jag är säker på att hon kommer bli en supermysig storasyster!


Idag fick jag äntligen skickat iväg våra papper och föräldrarledighet. Andreas har ju inte hunnit vara på sitt jobb i så många månader så han har typ 3 dagar att ta ut. Istället får han vara pappaledig i fyra veckor. Eftersom han får tio pappadagar i samband med förlossningen så kommer han alltså vara ledig från 2 juli - 16 augusti. Vi får en lång och mysig sommar ihop, och det känns skönt att ha honom hemma ett tag nu när det snart är dubbelt upp här hemma.

Nej, ska det bli någon spjälsäng här idag så får jag ta och rappa på. Andreas är fortfarande vaken så kanske kan jag få hjälp på ett hörn. Imorgon kommer Belinda och Jennifer hit, det ska bli mysigt!

Sov så gott.
puss

Nog bjöd jag allt till igår. Jodå. Något mer än lite smärtsamma sammandragningar blev det dock inte. Alltså stryker jag nu både långpromenad i stekande solsken och sex från -sättaigånglistan-. Funderar på att köra ett storstäd här idag i förhoppning på att ungen slinker ut. Oddsen att det blir bebis idag är väl ungefär lika med noll ändå, men då har jag i alla fall ett välstädat hem... Vi får se.
Nu är det tio dagar kvar tills bebisen s k a komma ut, och eftersom jag kännt mig klar i typ två veckor så är det en jävla evighet. Övertid på detta hade ju bara varit så jävla underbart.

Idag skall vi hämta liggdelen till vagnen, det känns som att det är på tiden. Andreas skall även få montera ihop den nya spjälsängen. Jag skickade iväg honom till ikea härromdagen eftersom dom har någon circusrea, så sängen som kostade 895:- kostade nu bara 295:-, bättre kan det inte bli!

Nej, dags för mig att göra lite mat till mig och frallan.

Idag har jag kämpat mig igenom en promenad på 2km i förhoppning om att få igång lite värkarbete. För att hjälpa till yttligare på traven funderar både Andreas och jag på att sexa till det lite. Det kanske är det som behövs. Och även om sex är det jag är minst sugen på just nu så kanske det är vad som krävs... Ja vi väl får se. Fy fan, det låter ju till och med jobbigt alltså.

Chokladkakan och isvattnet väntar i kylen så nu ska jag sätta mig ner i soffan med min bok och koppla av, till att börja med. Haha!


kjamis

Hej allihopa.
Någon bebis har det inte blivit ännu, tyvärr. Men jag lever iallafall. Eller, levande död kanske man ska kalla det.
Klockan börjar bli mycket och jag innan jag lägger mig ska jag äta och betala räkningar. Dom senaste dagarna har jag haft riktigt ont och har inte orkat göra någonting. Andreas har varit hemma från jobbet sedan i onsdags eftersom jag knappt kan ta hand om mig själv, vilket resulterar i att jag inte heller kan ta hand om Molly ensam. Nu är det bara tolv väldigt långa dagar kvar tills den lill* krabbaten väntas vara ute bland oss. Fram tills dess kommer jag fortsätta att vila och läsa mig igenom dagarna, förhoppningsvis orka uppdatera lite också.
Hoppas att ni njuter av det fina vädret, och glöm inte solskyddet! :)


Vecka 39. Bebisen ligger lååångt ner!


Liten midsommartjej

In med dom där älskade öronpropparna igen, som alla andra kvällar dom senaste två åren. Utan dem är jag liksom inte kapabel till att somna. Inte med den stora snarkskrikande mannen jag har vid min sida varje natt. Fast sanningen är faktiskt den att jag inte kan somna utan min citrongula öronproppar hur tyst det än är. Jag måste ha dem där, det ger mig någon sorts trygghet, ett lugn. De kvällar när det är riktigt illa, ja när han låter som en stucken gris alltså, då sover jag med dubbla öronproppar. Jag vet inte hur ofta jag säger så, att jag sover med dubbla öronproppar. Varje gång får jag samma chockerande rekation, "Vadå, menar du verkligen att du sover med dubbla öronproppar?" Nej, naturligvis inte. Jag må ha stora öron men groteska är dom faktiskt inte. Andreas brukar skämta om att mina öronsnibbar är så stora att jag kan använda dem som bestik när jag äter. Bara gunga lite med huvudet så slevas maten in i munnen på mig. Det stämmer inte. Och han har inte så dåliga öronsnibbar heller för den delen.
Just det, öronproppar var det ja. När jag säger dubbla så menar jag ju att jag har proppat igen båda öronen, och inte bara ett. Ibland blir det dock för tyst och jag kan nästan sakna det fruktansvärda men samtidigt så trygga lätena han ger ifrån sig. Då drar ju ut den ena proppen, njuter av att höra hans andetag, känna hans varma andedräkt mot min kropp. Men bara i max tio sekunder, mer klarar jag fan inte alltså. In med den öronvaxäckliga älskade proppen igen, och somna till tystnaden.

Imorse vaknade jag av ett ynkligt mammande. Lilla lilla frallan har åkt på värsta ögoninfektionen. En gul sörja höll ihop hennes vänstra öga och under näsan låg ett stenhårt täcke av grönt snor. Drog mig upp ur sängen för att hämta mitt lilla knyte. La henne i vår säng och gick ut till köket för att göra välling. Dom där första stegen på morgonen är rena pinan alltså. Att sedan krypa tillbaka ner i sängen och dra mig i en timme är dock värt smärtan, och mat måste ju ungen ha så upp måste jag ju förr eller senare ändå. Torkade bort den gula kladdet i ögat med en bomullspad och saltlösning, tog en blöd handduk och drog mer eller mindre bort det torkade snoret från lillans näsa. Jag hatar snor. Bort med det. Hur dum hon än må tycka att jag är för stunden så vet jag att hon i framtiden kommer vara glad över att hon som liten slapp ha en äcklig gröntorkad snornäsa med flaxande kråkor i.

Förmiddagen spenderade jag i soffan med min älskade bok. Jag är helt besatt. Påbörjade ju boken efter mitt filmjölksbråk igårkväll och har redan läst (hör och häpna, detta skulle mina lärare läsa) 344 sidor, nej jag skämtar inte. Molly somnade tidigt och när hon vaknade var det dags för besök på mvc. Idag följde Anneli med, snart har jag nog haft med mig halva släkten till barnmorskan. Men det är mysigt tycker jag.
Inne i det lilla rummet, som jag ganska regelbundet suttit i nu snart två år, var det dags att skriva sammanfattning av graviditeten. Jag sa inte så mycket. Att gnälla över foglossning, halsbränna, trötthet och noll energi under nio månaders tid känns bara lönlöst. Det hör till när man är gravid, en del av förberedelsen tror jag. Det enda jag ville att hon skulle skriva var att jag vill, eller kanske rent av kräver att Andreas ska få stanna kvar hos oss över natten. Jag hatar sjukhus och jag önskar inget annat än att hans får stanna hos mig och den nykläckta lilla saken. Smärtlindring är jag inte ett dugg intresserad av. Jag hoppas att jag även denna gången nöjer mig med lustgasen.
När vi var klara med prover, magmätning och annat gravidsnack så var det dags för mig att för första gången på fyra månader kliva upp på vågen. Vi har liksom skippat det där med vikten denna gången. Så länge jag legat fint på tillväxtkurvan så har det inte spelat så stor roll. Men nu var sanningens ögonblick framme. Vad hade alla dom där chokladkakorna, ostbågarna, chipsen och inte minst dom alldeles för stora matportionerna gjort för skillnad egentligen? Jo, det ska jag svara på mina vänner. 92.6 jävla kilo. Jag vill nästan gråta utav tanken att jag väger över 90 kilo, hur fan kunde jag tillåta mig själv att göra såhär med min kropp? Visst jag är gravid men man behöver faktiskt inte väga nästintill 100 kilo för det. När jag träffade Andreas för två år sedan hade jag (enligt mig själv just nu) en kill ass body. Bröst som var nätta som syltkakor, en vackert formad midja och en rumpa som jag svingade med på dansgolvet, slanka ben och en lång hals utan minsta tecken på dubbelhaka. Ända hade jag något att ta på. Äsch, ångest orkar jag dock inte, det löser sig sedan. Ett senare problem helt enkelt.
Innan besöket avslutades så frågade min barnmorska mig om jag ville ställa upp som "modell" för torslandas mödrarvårdscentrals nya broschyr. Ja varför inte tänka jag och skämtade med Anneli om att jag är sveriges nästa top model 2010. In i ett annat mvcrum där det var uppriggat med kamera, blixt och en såndär paraplyliknande sak. Fotografen tog typ 40 bilder innan han var nöjd. Jag fick se några av bilderna och man ser ju tydligt att det är jag som ligger där på britsen med min stora runda mage putandes i vädret.
Ja-a, jag är nu officiellt det välkomnande ansiktet för torslandas mvc, och det känns ju roligt. Lite lokalkändis är jag nu, så jag förstår ju om alla vill vara kompis med mig och så, men ni förstår säkert att jag har mycket att göra. (skämt och sido)

Efter att jag agerat model åkte vi till backaplan. Vi fikade, handlade smink, jag provade ungefär tjugo midsommarklänningar i hopp om att hitta något som passar min höggravida smygfeta kropp. Midsommarklänning låter rätt löjligt faktiskt, men det var (tro det eller ej) Andreas som efter gårdagens filmjölksfigth frågade mig om jag inte skulle köpa mig något fint att ha på mig på midsommarafton. What, har någon slått något hårt i huvudet på honom? Inte för att han någongång skulle missunna mig något, men att han föreslår att jag ska köpa mig en klänning? Ja det har då aldrig hänt förut.
Självklart tog det mig hela eftermiddagen att hitta något som passa. Att slingra sig imellan tonvis av kläder med en dubbelvagn, 92kilo höggravid kvinna och ett ögonförkyldt barn, hysterisk musik och sunkiga brudar med tonvis sötsliskig parfym. Nej fy fasiken. Tacka gud för hm shop online alltså!
Sista chansen att hitta något var på hm. Gick in och hittade en aprikos tigth bomullsklänning med söta axeldetaljer, ungefär som en bakelse. Bättre kan det inte bli tänkte jag. Att den endast kostade 150 kr på rean gjorde det hela ännu festligare. Lite syniga kärlekshandtag gör väl inget tänker jag, jag får ju visa dem extra mycket nu för att folk ska se hur jävla fitt jag blivit om några månader. Nu är jag en 92kilos covergirl, så jävla häftig!

Andreas var tidig hem från jobbet idag, det händer inte ofta nu för tiden. Förr överraskade han ofta med att stå där i altandörren med sina svarta händer och avklippta arbetsbyxor, nu överraskar han istället med några extra tusen i lön, undrar vilket som är roligast egentligen? Samtidigt som jag älskar att vara hemma med kidsen (jag pratar redan som om jag har fött, men nej, det är tydligt att nummer två ligger kvar i magen min), men jag längtar verkligen till den dagen då jag också får hem en lönespec. och drar in lite pengar till familjen. Gud va jag ska 'bjuda tillbaka' då, så som han kämpar och sliter min karl.

Kylen var halvtom och jag visste att det var nödvändigt att åka till ica. Det var längesedan jag behövde åka iväg för att handlla, Andreas brukar få sköta det nu när jag inte orkar. Något av det bästa som finns just nu måste vara när jag får ligga kvar i sängen till tio på en lördag och vaknar av att Andreas säger att han tar med sig Molly till ica och handlar. Att få gå upp på morgonen och slippa göra allt det där vanliga. Bara lyssna till ljudet av tysthet en stund, den timmen är ovärderlig.

På med kläder och iväg till affärn. Innan vi gick in för matshopping så passade jag på att ta mig en sväng in på iems. Häromdagen när jag skulle byta stenar och ljus i min favoritljusstake så gick den i tusen bitar. Det värsta är att jag var så försiktig. La i stenarna en och en för att få ha den hel. Men icke, alltid är det något. Hur som helst så gick jag tillbaka med ljusstaken, utan kvitto. Personalen i denna affär är underbar och jag fick välja något för samma summa, i utbyte av min älskade trasiga ljusstake såklart. Jag frågade Andreas om jag skulle ta något till mig själv eller om Mollsan skulle få något fin träleksak. Han svarade med en viss sarkasm i sin röst och kärlek i sin blick att "Nej, ta du något till dig själv, du har ju inte unnat dig dom senaste dagarna....." Ha-ha, va du är rolig tyckte jag. Ska man ha en hemma'fru' som tvättar dina kläder, diskar din tallrik, lagar mat varje dag, plockar upp din skit och torkar bort pisset från toaringen efter dig så kostar det, så de så!
Fem minuter senare lämnade vi affären. Jag med ett stort leende påläpparna och med en ny fin trekortsram i handen, och Andreas med en liten snorig Molly i famnen.

In på ica och handla. Mat måste man ju faktiskt ha, oavsett hur tråkigt det är att lägga pengar på det. Jag slog nytt rekord, tror jag. Storhandlade för 2100:-, det måste vara det lägsta någonsin. Jag kände att det var på tiden att köpa miniblöjor idag. När som helst nu påminner jag mig själv om många gånger varje dag, det är jag duktig på. Snart är det dags och allt måste vara klart. Måla spjälsängen vit, packa bb-väskan, tvätta alla nya kläder och kolla igenom Mollys babykläder, organisera och fixa matlådor. Hur ska man orka? Hur ska jag hinna? Skitsamma, bara ungen kommer ut snart, allt blir nog bra tillslut, fröken pedant! Sluta terrorisera min hjärna vem du än är. Vart är slarviga Frida som slänger alla kläder på golvet, aldrig städar, skiter i viktiga saker, tvättar en gång i månaden och gömmer nyinköpta kläder för mamma (okej, jag har försökt gömma kläder för Andreas, lyckas aldrig. Fast det gjorde jag ju aldrig med mamma heller för den delen.) Hur som helst så gillar jag denna nya ordningsamma Fridan bättre, ibland iaf. Det är skönt att ha var sak på sin plats. Att jag glömmer andra saker är mindre vissentligt, bara jag har koll på ungar och slipper komma hem till ett lortigt hem i sketna kläder.


Någon liggdel till vagnen blev det inte idag. Efter handligen var vi alla tre så hungriga att det viktigaste var att komma hem och äta. Någon middag behövde jag inte laga, idag skulle det bli revben. Väl hemma lastade vi all mat, jag satte igång med att organisera i kylskåp och frys. Allting ska stå i ordning och mjölken med längst hållbarhet skall stå längst bak. Inte för att vi någongång behöver hälla ut mjölk, men det är bara en principsak, det är så det ska vara! När Andreas parkerat bilen drog han snabbt fram tallrikar och annat. Så, nu har jag dukat, kom och sätt dig så äter vi. Jag sneglade snabbt över axeln och såg bara en röra av porslin, bestick, revbenspåsar och en påse med ouppskurna frallor. Mitt blod började bara koka, skulle jag någongång duka sådär? Brödet ska skäras upp och läggas i brödkorgen, pålägg skall fram, dukningen skall se inbjudande ut, inte som något jävla skrot man slängt fram. Jävla taikon.
Jag fortsatte att snabbt packa in maten, Andreas började slita i påsar och påstog att man lika gärna kan slita sönder brödet och likaså revbenen. Mollys ropande "mamma, mamma" gjorde mig såklart inte mindre stressad. Väl till bords började Andreas ifrågasätta varför jag köpt filmjölk till Molly, det är för rinnigt, hur gott är det egentligen, varför köpte du inte yoghurt.... Efter ett jävla stressande med handling, möblerande i kylskåpet och försvar av mitt val av filmjölk så bara brast det. Vuxendamp, kort stubin, pms eller kvinnligt sammanbrott- kalla det vad ni vill. Jag reste mig upp och drog tag i skålen med den förbannade filmjölken, slängde den i väggen samtidigt som jag skrek "Det är fanimej ingen fel med filmjölk!" Den vita sörjan låg som ett täcke över hela köket. Molly tittade på mig med stora förvånade ögon samtidigt som jag drog tag i min väska och försvann ut från lägenheten.

Med gråten i halsen sa jag till mig själv att där kan han sitta och skämmas, med sitt ouppskurna bröd, slaffsiga revben och dåliga samvete. Men var skulle jag ta vägen? Hittade mig en gräsplätt i solen där jag satte mig ner, rotade i min väska efter något att förvirra tankana med. Snoret rann och i ren förtvivlan drog jag upp ett par röda silkestrosor (oanvända såklart) ur väskan som jag snöt mig i. När jag blickade ut över gräsmattan såg jag en kille i 25års åldern som satt på sin uteplats och njöt utav eftermiddagssolen. Han hade förmodligen sett hur jag med bestämda steg vankade ut på gräsmattan helt utan något mål. Slog mig ner i de sticksiga gräset och med gråten i halsen snöt mig i ett par halvporriga trosor. Faktumet att jag är höggravid gjorde nog inte saken mindre lustig.
Desto mer jag tänkte på hela sitvationen, hur jag fått ett utbrott och kastat en hel tallrik med filmjölk rakt in i kaklet, i tårar demonstrerat om hur bra denna mejeriprodukt var och sedan rymt (ca 50 meter) till närmsta gräsplätt (med åskådare) kunde jag inte hålla mig från att falla i skratt. Jag var fortfarande arg såklart, ursinnig faktiskt.
Efter att jag rotat en stund i min söta men jävligt opraktiska handväska så hittade jag en bok. Jag har påbörjat den flera gånger men det har alltid kommit något ivägen. Ett toalettbesök eller en ny mama-tidning. Ute på gräsmattan fann jag ro och tog mig igenom två kapitel innan mig kropp inte längre orkade sitta upp. Jag gick hem. Pussade på Molly och hällde upp ett stort glas isvatten, gick ut på uteplatsen och stängde dörren efter mig. Filmjölken var borttorkad, det var väl tur det. Jag fortsatte att läsa boken som jag hastigt förälskat mig i och kände hur jag återigen fick lugnet tillbaka i kroppen.
Efter någon halvtimme hade Molly somnat och jag slog mig ner i soffan med en tallrik färskt bröd med gott pålägg. Andreas slog sig ner brevid mig och jag la mig i hans famn. Förlåt mig, jag är en idiot. Jag med sa han och efter en lång kyss var vi samms igen. "Det var nog tur att du gick härifrån, sa han" Revbenen smakade verkligen skit!



Tack älskling för att du är du. För att du kan göra mig fly förbannad men sedan avsluta det hela med ett skratt. Hur du står ut med mina raseriutbrott och fruktansvärda humör, mitt behov av att lägg pengar på ljuslyktor och onödigt många mollyklänningar.
Vi är helt enkelt som boken man så länge väntat på att få läsa, och som man efter en kort stund fastat för och aldrig vill lägga ifrån sig. Jag älskar dig!

Vart tog jag vägen? Jag har haft så mycket att göra denna helgen. Fredagen spenderade jag och Mollsan hemma hos mamma och pålördagen åkte jag med Anneli till ikea. Jag fick köpt en massa saker. Bla. en låg bokhylla och lådor till Mollys alla leksaker, hylla till sovrummet, bebismadrass, -braåha- saker, gardinstång, gardiner och filtar.
Jag har gått loss på blått dom senaste dagarna, har köpt en massa nya fina saker till vardagsrummet och lite till sovrummet. Jag är så nöjd! Äntligen har jag mitt pink paradise där jag kan sova som en prinsessa (läs val) varje natt. Även Mollys rum har fått sig ett skjut i rätt riktning, har dock lite småsaker kvar att pilla med innan det är helt klart.

Idag går jag in i vecka 38 vilket känns jäkligt skönt, nu kan bebisen komma ut när som helst. 19 dagar kvar till bf är ju fan en piss i havet. I detta stadiet är jag dock så trött att jag i lördags till och med erkände för Anneli att jag behövde åka hem mitt i shoppingrundan. Eller ja, det var väl i slutet. Men fy va svullna mina ben och fötter var alltså!

Idag blir en lugn hemmadag för mig och Molly. Hon vaknade med lite ögoninfektion imorse, stackars. Minns att jag ofta fick det i samband med förkyldning när jag var liten och det var riktigt jobbigt. Det gäller att vara noga att torka med saltlösning och bomull så får vi hoppas att det försvinner av sig själv. I eftermiddag ska vi iväg till My baby och hämta liggdelen till vagnen, äntligen!

Nej, nu vaknade frallan så det är dags att laga lite lunch.
Hörs, puss!


älskade sovrum

Pink paradise


Blått är flott!


hemmakärt


Blommigt och blått från hemtex, knappkudde från hm home.


Harmony


Ikeas ljus luktar härligt!


Älskade sia

Fy fan. Ja det var orden jag betämde mig för att börja detta inlägg med. Jag och Mollsan missade såklart bussen imorse, fick ta den som gick kvarten senare, men det var ju inte hela världen. Jag sprang runt som en galning hemma och letade efter min ac3 comfort. Det var ett tag sedan den behövdes, men nu är det fan dags igen alltså. Jag blir så ledsen. Är det inte de ena så är det de andra. Jag är så trött på att ha ont på olika ställen! Sålänge man kan dölja det så är det ju inga problem, allra minst om man har ont på något lite mer intimt ställe. Om jag går runt med gips runt armen så är det ju inte speciellt genant att säga som det är, att man brutit armen (om någon mot all förmodan inte skulle förstå det). No big deal. När man däremot är höggravid och inte bara vankar som en anka, utan även går som att det ser ut som man lagt en korv i trosan så känns det lite jobbigt. Ja, då kan man nästan skämmas lite. Och inte vill man gå runt med en såndär skylt som gubben på tv-reklamen har, "ändtarmsbesvär". Undrar vad som är värst egentligen?




(inlägget skrevs igår men blev an någon anledning inte publicerat) 

Jag kunde inte somna förän klockan ett inatt, av den enkla och kanske ganska självklara anledningen att jag hade sjukt ont i mitt ben, eller ja, i huden kanske man ska säga. Trots det är jag inte olidligt trött idag vilket känns skönt. Om en liten stund skall jag och Mollsan dra oss iväg till min kära syster. Det var verkligen längesedan vi träffades nu, men jag är väl helt enkelt för trött. Det är ju full rulle med alla tre barnen ihop, jag har inte energi till att lyssna på massa gnäll och bråk mellan ungarna. Men idag tänkte jag att det är på tiden, jag kastar ihop det vi behöver ha med oss och kanske springer vi in på ica och köper med oss lite färskt bröd till frukost?

Idag måste jag fylla i papprena om föräldrarpenning. Min sista betalda dag med Mollsan är den 7/7 och därefter skall jag börja ta ut dagar för den nya bebisen. Då har jag ifs fortfarande kvar några dagar för Molly, men dom får Andreas ta över tror jag. Han har ju kanppt någon semester i sommar eftersom han varit arbetslös, så han får vara pappaledig istället. Härromdagen kom jag dock på att han tjänar typ 40kr mer i timmen nu än vad han gjorde på sitt förra jobb, så nu måste det velas med papper och grejer igen. Försäkringskassan är ju så fantastiskt långsamma så jag vet inte hur detta skall gå. Men det är ju vårt eget fel, jag hade inte behövt sitta med detta i sista sekund! Shame on me.



Nej, vi hörs av när vi hörs.
Kram

Vilken fantastiskt härlig dag jag har haft mina vänner. Det fläktade härligt på altanen så jag har till och med legat i solen en stund. Att jag däremot har smörjt in mig med solskyddsfaktor 50 är en annan femma, hade jag inte gjort det så hade jag antagligen haft solsting by now. När vi satt i bilen påväg hem förut så kände jag hur det sved på mitt ben, äsch det är nog ingen fara tänkte jag. När jag sedan klev ut ur bilen såg jag hur hela mitt smalben var knallrött-eldrött-ketchuprött. Tror ni att jag har ont nu? Svaret är ja. Det bokstavligt talat brinner och jag kan inte göra så mycket mer än att skylla mig själv. Jag missade smalbenen (eller benet), och tro mig, jag kan bränna mig överallt! Jag är alltid noga med att smörja in mig då jag är otroligt känslig. Men dum som jag är så bränner jag mig regält ungefär en gång varje sommar. Nu sitter jag här i soffan och bokstavligttalat häller dove bodylotion på mitt smalben, och ja, det är bara det ena benet.
Hur som helst så har vi haft en kanondag. Mollsan har badat säkert sex gånger under dagen och hon tycker att det är så roligt! Vid tre tiden var hon så trött att hon somnade i min famn, precis som en liten bebis.


Såhär tjusigt är mitt brinnande ben. Snälla, glöm inte att smörja in er!

När jag ändå är inne på ämnet så kan jag inte låta bli att dumförklara alla er som inte använder solskydd. Det finns inga bortförklarningar, varför inte skydda sig? "Solen tar inte så mycket här i sverige" och "jag bränner mig inte, jag blir bara brun" kan vara två utav dom i särklass värsta kommentarena jag vet runt detta ämne. Alla människor, oavsett hudfärg reagerar på solen och dess styrka. Det sjukaste är nog att det blir allt vanligare med cellförändringar i huden och hudcancer men trots det solar folk som aldrig förr? Jag säger inte att det är något fel att vistas i solen, eller att ligga i värmen en stund, men att inte använda solskydd är inget annat än korkat! Varför inte skydda sig om det finns möjlighet till det? Man får färg även om man använder solskydd, så varför inte försöka vara på den säkra sidan? Var rädda om er själva.
Folk som solar solarium flera gånger i veckan/månaden 'för att känna sig fräsha' är i mina ögon inte annat än jävligt, grådassigt oattraktiva.
Så, vad vill jag få ut av detta. Ja det vet jag egetligen inte, för det är antagligen ingen som bryr sig ändå. Och nej, det är inte för att jag är avensjuk på er pepparkakor där ute, även om ni är väldigt söta när ni fått en naturlig bränna. Men jag har många vänner och familjemedlemmar som inte har någon respekt för solen, och jag är rädd om er. Det är de det handlar om.


Nu har jag precis tittat på Grey's säsongsfinal. Satan i gatan va nervöst, närvkittlande och ledsamt det var. Något som en höggravid kvinna inte skall behöva se ensam, vilket jag gjorde. Efter att jag gråtit i en timme (ja, även under reklampauserna) så ringde jag Belinda för att ventilera mig lite. Nu mår jag bättre igen, känns bra.

Andreas har redan gått och lagt sig, han är så tråkig. Med två tv-apparater i hushållet och två egna viljor blir det lätt så att den ena slinker in i sovrummet. Detta kombinerat med övertid på jobbet och fotbolls-vm kan inte sluta på ett annat sätt än att Andreas går och lägger sig vid åtta och tittar på helt oviktiga skitmatcher. Jag vet att jag egentligen borde sova nu, och jag förstår egentligen inte vad jag gör vaken, jag ska ju samla på mig sömntimmar nu medans jag kan?

Dags för mig att ta en titt genom blogglistan och läsa vad ni andra hittat på under dagen. Det skulle vara roligt om ni kunde lämna lite tips på nya bloggar jag kan läsa, alltid kul med något nytt. Ingen jävla modeblogg bara, då läser jag fan hellre min egen skit ;)



Mina fina älsklingar ♥

Det blev sent igår. Jag gick nog inte och la mig förän halv ett, förstår inte hur jag orkade vara vaken så länge? Det händer inte ofta nu för tiden. Jag blev dock inte helt klar med städningen, men det får väl gå. Tänkte byta lakan och dammsuga lite innan jag och Mollsan åker ner och badar. Det är så skönt att komma hem till ett städat hem, bara kunna sätta sig ner och njuta.

Nej, nu ringde Anneli och fråga om vi ville åka med till ica. Då kan jag passa på att springa in på swedbank och lösa in min skattecheck, lite klirr i kassan är ju aldrig fel.
Mollsan sitter i duschen och trallar så det är väl dags att tvätta av henne innan hon ser ut som ett litet russin, hihi.

See ya!

Åh ni ska få se va fint det blev i sovrumsfönstret med dom nya ljusstakarna. Hade tänkt lägga upp en bild men jag glömde kameran nere hos svärisarna förut, attans! När min sketna man kom hem från jobbet så satt jag fortfarande i soffan och käka gifflar. Tiden går fort när man har det roligt. Molly låg ju och sov för första gången på hela dagen så jag fick ta mig tillfället i akt att vila mina svullna ben en stund. Tro det eller ej men när jag var färdig med gifflarna så var påsen tom.

Idag blev det potatis, köttbullar och gräddsås till middag. Jag tror ingen var lyckligare än Andreas. Inte nog med det så blev det även matlåda till jobbet imorgon. Han har det allt bra han! När vi fått i oss maten kände jag hur min halsbränna sträckte sig allt längre upp i halsen och hela min kropp skrek efter novalycol. Att jag bara hade två kvar gjorde ju det hela mycket värre. Ungefär som när man var rökare och det bara fanns 4-5 cigg kvar på kvällen och man inte skulle iväg förän på morgonen. Egentligen klarade man sig på dem men eftersom det inte fanns ett extra paket i väskan så var man röksugen ett i ett.
Jag tittade på klockan som stog på halv sju. Skyndar vi oss så hinner vi till apoteket tänkte jag. In med man och barn i bilen, kasen i botten och tio minter senare var vi framme. Jag fick köpt mina tabletter och Andreas fick sitt försvarets hudsalva. Nöjd och glad gick jag ut från apoteket vid 18.50. Ända sedan vi satt vid middagsbordet så hade jag en baktanke, att "om vi skyndar oss så kanske jag hinner springa in på hemtex och köpa dom där fina rosa rosorna till sovrumsfönstret". När jag mötte Andreas och Molly vid parkeringen så frågade han vart jag var påväg, jag kontrade med att jag var tvungen att se om mamma jobbade, trots att jag redan visste att hon var ledig. Till min stora lycka fick man två buketter för priset av en, alltså 18 rosor istället för nio.

Ännu nöjdare gick jag fem minuter senare ut från hemtex, tog Molly i handen och hoppade in i bilen. När jag kom hem dröjde det inte länge innan jag fixade till det med dom nya rosorna i min vita kruka. Nu står dom där i sovrumsfönstret tillsammans med dom fina ljusstakarna och glänser. Mina nästa planer är att åka till ikea och köpa ny gardinstång, gardiner och hyllor. Sovrummet ska vara helt klart innan bebisen kommer. När man kommer in så ska man få känslan av ett vitrosa paradis, där man kan sova en himelsk sömn!

Inatt kommer jag sova gott. Jag har ett helt nytt paket novalycol vid min sida och då kan man inte göra annat än att få en bra sömn. Ja förutom 2 kisse'pauser' såklart. Imorgon skall jag och Mollsan åka ner och bada i poolen i några timmar, det ser vi fram emot.
Innan jag går och lägger mig ska jag slutföra min storstädning som jag påbörjade här för två timmar sedan. Det skall dammas lite till, vikas lite tvätt, hänga lite tvätt, dammsugas och tvättas av golven. Då kan jag sova gott och dessutom ligga i skuggan och bara njuta en hel dag utan att ha dåligt samvete.

Denna dagen har verkligen sprungit iväg. Vaknade imorse klockan åtta och skickade iväg ett meddelande till min svärmor som gick på 'sommarlov' i fredags, och frågade om hon hade lust att hitta på något. Hon hade inga planer för dagen så vi bestämde oss för att jag och Molly skulle komma ner och sedan skulle vi iväg på en sväng någonstans. Farfar Jonny och Charlie kom och hämtade oss efter att C hade gjort sin körkortsteori (som han förövrigt klarade, äntligen. Grattis till körkortet!)
Linda (min gamla arbetskollega som är Anneli's vännina) kom ner och fikade en stund och vi alla tre blev sugna på att åka iväg och handla lite roliga onödiga saker. Jag var först sugen på att åka till ikea och köpa lite smått till barnens rum, men vi skippade det och åkte till klädkällarn istället. För er som vet vad det är för affär undrar nog vad fasiken vi gjorde där, men jag ska säga er att man kan faktiskt hitta en hel del fina fynd. Det finns såklart en jävla massa skit också, ungefär som en liten liten ullared affär.
Jag köpte iallafall två vita ljusiga ljusstakar, rosa blockljus, ett sånt där ord i vita träbokstäver (kärlek), en skojsig pekbok till Mollsan, ett rosa nagellack så vi kan måla tånagalarna, ett billigt b-rouge och en topp/bh som jag kan ha första dagarna när mjölkproduktionen sätter igång. Tre dagar efter Molly föddes så vaknade jag med bröst stora som meloner och alla amningsbhar var för små just då, den tabben gör jag inte om igen.
Nöjda och glada lämnade vi klädkällarn klockan halv fyra, då hade Molly inte sovit en enda gång på hela dagen(!), så ni förstår kanske vem som somnade i bilen påväg hem? Stannade till vid skrabbe och köpte med mig lite saker till dagens middagn, sedan körde Anneli hem oss.

Andreas jobbar över, som vanligt, så någon brottska med middag är det inte ännu. I skrivandets stund så sitter jag och äter kanelgifflar, så mig går det ingen nöd på ännu.

Nu när jag ställt in dom nya fina ljusstakarna i sovrummet så är jag sååå sugen på att köpa nya gardiner, tavlor och hyllor. Det får nog bli en sväng på ikea nästa vecka istället? Ja, det låter bra!

vecka 37.

Efter en lång dusch skall jag nu hoppa ner i bingen. Lyckades raka benen idag för första gången sence god knows when. Min stackars rakhyvel kan inte må annat än skit just nu, men mina ben är iaf mjuka och lena. Nu kan jag ha på mig shorts utan att folk som går brevid mig blir kittlade av min päls. Nu hoppas jag på fint väder. Tidigare ikväll kom Andreas hem och gav mig lite extra pocketmoney, och då springer jag som vanligt iväg för att spendera dem så fort som möjligt!

Nej, Andreas har redan lagt sig och om jag ska kunna somna så är det bäst att jag lägger mig nu. Snart börjar han snarka och det är knappt att öronpropparna hjälper.
God natt ♥

Måndag och som vanligt ny vecka. Att måndagar innebär starten på ny vecka är väl ingen nyhet direkt, jag syftar ju mest på att jag går in i en ny vecka. Men att säga att det är tre veckor kvar, 21 dagar, är inte helt rätt. I själva verket är förlossningen beräknad till lördagen, så det är alltså 26 dagar kvar. Nu ska jag dock inte krångla till det mer än nödvändigt.

Imorse vaknade jag med molande värk. Jaha, och vad händer nu tänkte jag. Det är antagligen bara vanliga förvärkar, men eftersom jag inte hade några sammandragningar med Molly så vet jag ju inte riktigt. Ja, när det sätter igång på riktigt så märker jag ju det, men det kan ju komma lite krypande inpå.
Men vet ju faktiskt inte när den lilla rackaren bestämmer sig för att komma ut, och nu kan det ju ske när som helst.

Idag har jag och Mollsan grejat lite på uteplatsen. Man får ju göra det bästa av sitvationen. Vår uteplats har verkligen sett ut som familjentaikon ända sedan vi flyttade in här. Tänk er själva mörkgröna plastmöbler, mörkblå/mörkgrön/mörkröd/gula stolsdynor (dom är dock inte så vidriga som dom låter), grill, solstol i furu, limegrön sandlåda och tusentals leksaker, visst låter det klassy? Och just det ja, vi får inte glömma det fruktansvärt gräsliga Mörkgrön/gulrandiga parasollet som Andreas envisas med att sätta upp hela tiden, trots att jag tar ner det. Nej fy tusan alltså, det ser verkligen tacky ut. Undrar vad grannarna tänker. Dom har säkert funderat på att ringa hyresvärlden och klaga på att vår uteplats ser ut som en enda stor sopptipp. Jag skäms rent ut sagt över den.
Hur som helst så har jag idag torkat av bord och stolar, möblerat om (Ni ska inte ta det allt för allvarligt då jag bara vände bordet...) dragit bort lite ogräs, lagt en duk på bordet och lite ljus.
När jag var klar med eländet gick jag för att hämta posten. Till min stora lycka fick jag en check på mina skattepengar. Det har varit en jävla velande då vi bytte bank i våras och glömde ändra kontonummret på vårt skattekonto när vi deklarerade. Nu har iallafall jag fått mina pengar och väntar nu på Andreas check som är lite fetare än min. Nya utemöbler står högt på önskelistan så vi får väl se om jag lyckas övertyga mannen min. Jag får väl helt enkelt ge honom något i utbyte, det brukar oftast runka... Förlåt, funka.

Nej, nu har jag fått nog för idag. Klockan är kvart över sju och jag la precis Mollsan med välling i hennes säng. Ända sedan det blivit ljusare på kvällarna har hon velat vara uppe desto längre. Nu får det vara nog med detta daltandet alltså.

Nu ska jag sätta mig i soffan och avnjuta dom sista ballerina kakorna som jag gömt i skafferiet. Only for mama!

Läste på blogg.se's startsida och såg "sweetkaylee"s sommarlista och tänkte att jag som ändå inte har något bättre för mig kan ta och göra den.

1. Ditt favoritställe på sommaren?
- Mitt favoritställe. Ja, det varierar verkligen alltså, lite beroende på vad jag är kapabel till att göra. Allt från att vara hemma tillsammans med familjen (såklart), åka till havet en heldag med god mat och badkläder, umgås med vänner/familj och njuta av god middag tillsammans ute i kvällssolen eller på en uteservering i stan - barnfritt - med bästisarna och gott vin.

2. Hur spenderar du helst den perfekta sommardagen?
- Jag älskar att promenera runt i stan (om det inte är för varmt såklart) och titta i mysiga affärer. Gärna med barnvagnen och då får kidsen gärna sova en stund så mammsen får titta på fina saker utan stress. Annars gillar jag att ligga på stranden alt. poolen och bara glassa i värmen (läs i skuggan!)

3. Vad lägger du hellst på grillen?
- Mitt eget marinerade kött, gärna fläskfilé eller kyckling. Till detta äter jag helst färskpotatis som först är kokade, sedan lägger man dem i ett foliepaket. Blanda ihop smör, mycket persilja, flingsalt och citronsaft och lägg en regäl klick över potatisen. packa ihop foliepaketet så det är tätt och lägg det sedan på grillen. Låt ligga på grillen i några minuter tills smöret smält över potatisen och blivit till sky (låt potatisen ligga kvar i paketet). Grilla lite grillspett med tomat, zuccini, champinjoner och lök. Duka mysigt utomhus och servera den himelskt goda potatisen, det goda grillade köttet och grönsakerna med vanlig gräddfil eller annan kall sås. Kan inte bli misslyckat!

4. Vad har du för planer för årets sommarlov/semester?
- Ja-a, bra fråga. Vi har faktiskt inte planerat någonting annat än att bli föräldrar igen, och det är ju inte så dåligt. Vi kommer tillbringa mycket tid hemma och kanske åka iväg på någon utflyckt om vi orkar. Vi tar dagarna som dom kommer och ska bara njuta av varandra!

5. Dina bästa sommarfärger?
- Jag har fastnat för aprikost iår. Sen älskar jag ju rosa, turkost, marinblått och vitt!

6. Nämn några saker du tycker är typiskt svenskt på sommaren:
- Vad kan bli mer typiskt än regn på midsommarafton? 

7. Bästa sommarminnet från barndomen?
- Gud så svårt. Hur liten ska man vara? Jag tycker ju såklart att jag var barn för typ fem år sedan med tanke på hur livet har förändrats. Resan till Italien 2005 med fotbollslaget är nog något som jag kommer minnas länge. Jag har inget specifikt minne av själva resan mer än att jag hade väldigt roligt! 

8. Havet, sjön eller poolen?
- Hav! Jag älskar havet och västkusten, det är så harmoniskt att sitta och titta utöver havet. I de tillstånd jag befinner mig i nu tillbringar jag nog helst vid poolen.

9. Vad väljer du i glassbaren?
- Beroende på. Men om jag är på triumfglass så väljer jag såklart en kula apelsinglass och två kulor dumleglass. Förjäkla gott alltså!

10. Vart går din drömsemester?
- Alltså, jag är ju inte så mycket det här med att resa. Jag trivs så bra här i Sverige då det sällan är outhärdligt varmt. Det är tryggt här också. Jag är lite halvskraj över att resa med kidsen nu när dom är så små. När dom blir lite äldre så blir det säkert någon resa ibland. Varken jag eller Andreas är sådär hysteriska med att resa, vi är väldigt hemmakära tror jag.


Italien 05


Jag och Jennifer sommar 06


Ute på äventyr med Belinda somaren 07

Idag har jag gjort det. Jag har kört bil, för första gången i mitt liv. Ja, fast bara på en av landsvägarna här ute i björlanda. Andreas har triggat mig ett bra tag nu och har vill att jag ska ta körkort, mest för mig egen skull såklart. Jag menar varje dag (okej vi är väl oftast hemma på dagarna nu när jag är höggravid) jag ska någonstans så går jag förbi bilen med barnvagnen, och jag nästan känner hur den pekar och skrattar åt mig när vi promenerar bort mot bussen. En förändring hade varit härligt. Att kunna slänga in ungarna i bilen och bara tuta å köra, hur skönt låter inte det?
Om den nya lilla familjemedlemmen visar sig vara lika snäll som sin syster så funderar jag på att börja plugga redan till hösten. Sen får det ta den tiden det tar. Körningen är faktiskt det jag känner kommer vara den jobbiga biten. Hur jag ska gå till väga vet jag inte ännu, och inte heller vem som ska bli offret för min övningskörning. Mamma har alltid fullspäckat schema och Andreas får ju inte övningsköra ännu eftersom han inte haft sitt körkort så länge. Hur som helst så är mitt mål att ha körkortet i handen till nästa höst.


Och vad mer? Imorse fick jag sovmorgon, vilket var helt underbart såklart. Vädret såg ut att bli riktigt bra så vi bestämde oss för att packa ihop våra badkläder och åka ner till svärisarna och bada lite. När vi väl kommit iväg så var himlen näst intill täckt av moln så vi får väl se hur det blir med badandet idag. Molly tycker att det är sjukt kul att bada, hon är ingen badkruka direkt. Fy vilket löjligt ord föresten- badkruka?


Imorgon går jag in i vecka 37(!) vilket känns helt sjukt. Snart sitter jag här med tuttar stora som meloner, stygn från a till b, löst skinn på magen, såriga bröstvårtor, en sjuk hormonbergodalbana och en alldeles nykläckt liten bebis. Bättre kan det inte bli!
I veckan ska vi till mvc och jag har en känsla av att bebisen redan har fixerat sig, men det återstår att se. Jag ska försöka få packat bb-väskan och sen ska vi hämta vårt babyskydd som Dante har lånat (och min kamera som mysan har lagt beslag på.)
Nu väntar vi bara och hoppas att det snart är dags. Jag är så sjukt trött på att vara gravid nu, känns som att jag inte gjort annat under dessa två åren jag och Andreas varit tillsammans. Varit gravid, fött barn och ammat. Min känslomässiga bergochdalbana är snart över och Andreas lär ju inte tro varken sina ögon eller ögon när han ser vilken glad människa jag är, egentligen. Ja, när jag inte har pms då, vilket jag nu haft i ungefär två år. Haha!

Nej mina vänner. Dags för mig att gå ut och se vad min kära lilla familj har för sig.
Ciao

Har ni saknat mig? Otroligt att statistiken faktiskt håller sig någolunda jämn trots att jag inte uppdaterat på en vecka. Det gör mig lite glad. Antagligen så finns det faktiskt några där ute som tycker att jag skriver om någolunda intressanta saker och det känns ju trevligt att veta.
Hoppas ni mår bra allihopa. Själv mår jag som jag förtjänar just nu. Mina barn, ja alltså 'den' på insidan och mitt lilla monster på utsidan vet verkligen hur de ska göra för att trötta ut sin lilla mamma. Jag är ypperligt glad över att Molly sover så bra som hon gör. Att få ligga i sängen till åtta-nio varje dag är verkligen inte dåligt när man har en 15 månaders. Att hon dessutom sover middag i ca två timmar varje dag gör inte heller saken sämre. Jag lovar dig Molly, när du blir stor ska du få en riktigt fin present av mig som tack för att du låtit mig sova så gott, haha!

Så hur ser dagarna ut hemma hos oss just nu? Jo, vi går som sagt upp runt nio och sen myser vi hela förmiddagen. Äter god frukost, tittar på bolibompa och ringer Andreas och säger god morgon. Molly leker en stund, jag städar och sedan är det dags för oss att sova middag.
När vi vaknar lagar jag oftast lunch om det inte finns mat kvar från gårdagens middag. Sen rinner tiden iväg och huxflux är Andreas hemma från jobbet, ja om han inte jobbar över såklart- vilket händer rätt ofta.
Sen äter vi middag, Andreas leker ute med Mollsan en stund och jag fortsätter att vila på soffan. Kvällen närmar sig och vid halv åtta ska Molly ligga i sängen. Jag följer vanligtsvis min tv-tablå som just nu tagit sig ett litet sommaruppehåll, så nu blir det oftast någon film på kvällskvisten. Jag är enormt gottesugen just nu och vräker i mig både det ena och det andra. Man får passa på, även om det blir ett helvete efteråt.


Såhär ser mina dagar ut just nu. Jag har ingen inspiration över huvud taget, kan bero på tröttheten? Den energin jag har kvar efter att passat på mitt lilla barn hela dagen lägger jag oftast på städning, om det inte är rent kan jag inte slappna av. Och det är viktigt just nu, att slappna av. Det enda projektet jag har nu innan förlossningen är barnrummet. Jag ska organisera med bokhylla, leksakslådor, byrå och hyllor. Barnsängarna kommer stå i vårt sovrum, dels eftersom barnrummet är extremt litet, och sen känner jag mig tryggast med att ha barnen nära mig när jag sover. Har nog sett på för mycket film. Sen kan jag ju inte slänga in Molly i hennes rum när det kommer en ny bebis, att bli storasyster är en tillräckligt stor omställning till att börja med.
Det känns som att det är dags att börja handla hem dom sista sakerna nu. Inte för att vi köpt något speciellt ännu, det mesta har vi ju redan. Sen ska jag faktiskt packa bb-väskan ganska snart. Med Molly väntade jag till sista veckan vilket kan vara rätt dumt om det skulle vara så att den lilla grodan skulle hoppa ut tidigare än planerat.

Saker som skall köpas:
Liggdel till vagnen
Spjälsäng (samma som Mollsan såklart, måste ju matcha)
Madrass till spjälsängen
Mysig filt
Kudde+täcke
Spjälsängsskydd
Lakan
Blöjor
Bodysar
 
När jag postat detta inlägg så kommer jag antagligen komma på femton andra saker som jag behöver ha, men om jag inte kommer på det nu så är det antaligen inte så viktigt. Eller så är det just de det är!

Nu vet ni iallafall att jag lever. Ska försöka underhålla er lite oftare under kommande veckor, beroende på om jag orkar såklart. Ha en mysig fredag allesammans!

Jag måste till en sminkaffär och köpa mig ett nytt rouge. Jag behöver ju inte se efterbliven ut bara för att jag är höggravid. Nej någon måtta får det allt vara! Jag får väl se hur långt jag orkar åka imorgon. Om jag känner mig själv rätt så lär jag inte orka åka längre än till amhult, utbudet på smink där är ju inte enormt, men lindex borde ju ha något som jag kan använda ett litet tag.

Det är olidligt varmt just nu. Jag funderar på att ta mig en iskall dusch. Helst skulle jag gå i ide några veckor. Är det okej?

Sitter just nu i skuggan på vår blåsiga uteplats. Idag tog jag tag i det som jag så länge irriterat mig på- våra sketna fönster. Jag har helt enkelt inte orkat tvätta dem, men idag kände jag att jag var tvungen. Och så fint det blev! Innan såg det ut som att världen utanför lägenheten var svartvit av alla avgaser, sand och skit som blåst upp på fönsterrutorna. Känns skönt att ha det gjort!

Jag har tänkt att jag successivt ska städa mig igenom hela lägenheten innan bebisen slinker ut ur kistan. Avlopp ska rensas, badrumskakael ska skuras, köksskåpen ska rensas och garderoberna ska rensas. Jag har att ha oordning hemma och det är viktigt för mig att det är rent hemma innan förlossningen. Efteråt kommer jag ha så mycket annat för mig så jag vet att allt som har med storstädning inte kommer kännas så prioriterat under några veckor.

Nu har jag inte tid att sitta här mer. Plikten kallar. Det vill säga att tvättmaskinen är klar och eftersom det inte är någon annan än jag som f å r ta hand om den så är det lika bra att lägga på ett kål. Andreas tvättar alla färger ihop och jag har gett upp hoppet om att han någongång ska förstå det här med kulörer och grader på vattnet.

Nej, dags att sätt fart medans barnet sover. Vi hörs när vi hörs!
Puss


Mysmusik

Har haft en underbar dag nere hos mina svärisar. Gottat mig i skuggan och svalkat mig i poolen, fått middagen serverad och druckit latte. Molly har varit på bästa goshumöret hela dagen och sov längelänge i sin gosiga vagn. Trots att det "bara" har varit typ 25 grader idag så är det verkligen tillräckligt för mig. Jag står inte ut!
Nej, nu börjar snart grey's och jag är peppad som fasiken.
Puss på er.

Jag är verkligen så oaktiv på bloggen för tillfället, men det känns faktiskt väldigt skönt att jag släppt greppet lite om intervärlden just nu. På dagarna försöker jag ta det så lugnt som jag kan, jag gör inte mer än vad jag måste. Jag passar på att sova samtidigt som Molly gör det och vi är ute en stund varje dag. På eftermiddagen när Andreas kommer hem så tillbringar vi vår lediga tid tillsammans. En sån dag mår jag som bäst. En lugn dag utan en massa måsten och flängande.

Det känns både i kropp och huvud att det endast är 38 dagar kvar till beräknad förlossning. Idag var vi hos barnmorskan, vi fick stressa iväg till bussen. När vi väl var framme så blev det en hel del tryckande och buffande på magen, allting såg bra ut och hon tyckte att det kändes som att det fanns gott om plats. Kanske blir det en bebis under 4kg denna gången? Det skulle vara skönt om h-n inte var riktigt lika stor som sin syster.
Efter  besöket tog jag, Molly och mamma oss en promenad bort till amhult där vi åt en god lunch tillsammans. När vi kom hem igen kände jag mig yr och dåsig, drack två stora glas med vatten men det verkar inte hjälpa. Som tur var så somnade Molly för en stund sedan så jag kan passa på att andas ut.

Nej, nu ska jag lägga mig ner en stund och njuta av lugnet innan stormen ;)
Föresten, igår hämtade jag ut den nya fina vagnen och Molly verkar trivas som bara den. Det känns lite flummigt att köra dubbelvagn när det är en plats tom, men då blev det mer utrymme för alla shoppingkassar. Haha!

Ha en mysig tisdag i det fina vädret.
Puss