Kom in på akuten med mamma vid kvart i tre. Vi satt ner i väntrummet i två timmar, ingen barnmorska ropade upp mitt namn så till slut blev vi irriterade och jag frågade om jag inte skulle få göra ett kissprov. 'Jo det skulle vara bra' blev svaret. Akuten på Kvinnokliniken stänger klockan 16 så efter kisseprovet fick vi åka upp till specialförlossningen. Efter en stund fick jag Äntligen träffa läkarn. Både jag och mamma trodde att jag hade en urinvägsinfektion som spridit sig till njurarna, men det viasade sig att jag inte hade någon infektion i kroppen alls. Min livmoder är så stor nu att den trycker mot njurarna (främst vänster sida), det påverkar även urinet att rinna ner till urinblåsan som det ska, därav har jag så himla ont. Läkaren sa att det enda jag kunde göra var att ta smärtstillande och försöka röra lite på mig imellanåt, så att värkningsarbetet sätter igång lite snabbare.

Det var skönt att höra att jag inte är sjuk utan att jag helt enkelt bara är enormt stor(!) Hoppas att det sätter igång snart. Det känns verkligen deprimerande när folk säger "du går nog en vecka till iaf". Oh jag orkar inte mer. Imorgon är mamma ledig, så jag ska hem till henne och umgås så jag slipper vara ensam. 

Nu är jag så trött så att jag snart börjar gråta. Måste försöka sova nu. Hoppas att jag får sova några timmar inatt iaf.