Det finns ingenting som är så tråkigt som när jag loggar in på bloggen och ser otrevliga kommentarer. Jag förstår inte varför personer är elaka. Antagligen så känner dom väl sig så osäkra att det enda som får dem att känna sig starkare är att försöka trycka ner någon annan som faktiskt lyckats i livet. När dom misslyckas blir dom frustrerade och kan inte skilja på etik och moral. Till slut går det så långt att det slutar med att dom själva blir straffade, nämnligen genom karma mina läsare.

Jag blir bara förbannad, och jävligt missnöjd på mig själv. När man har en blogg hänger man på ett sätt ut sig. Vem som helst kan läsa om vad jag gör, hur jag mår, vad jag ätit idag eller vad jag tänker på. Det skrämmer mig lite. Anledningen till att jag skaffade mig denna bloggen var att jag skulle kunna visa er min verklighet. Jag ville uttrycka mig i ord på ett sätt där alla skulle känna sig välkomna att läsa, tycka och undra. Jag ville föra fram mina tankar främst hur det är att vara ung mamma. Hjälpa tjejer att känna sig tryggare i rollen som dom så snart ska infinna sig i. Hur man ska ge plats åt en ny liten människa i sitt liv på (enligt mig) bästa sätt.

Under de senaste veckorna har jag kännt mig otroligt pressad. Samtidigt som jag ibland velat sätta mig framför datorn och uppdatera har jag ofta haft viktigare saker att göra. Det handlar inte alltid om blöjbyten eller städning, Nej ibland måste man bara ha tid att vara. Sätta sig ner i soffan och andas. Det blir för påfrestande att dela med sig av sitt liv till hundra okända (även bekanta) läsare varje dag, och sen få skit för det. (kramar till er som puschar mig med söta kommentarer)

Jag kommer inte att lägga ner bloggen. Imellanåt dyker det säket upp ett eller annat inlägg, men jag vill bara uppmana er så jag slipper ha ångest om jag missat uppdateringen en dag eller två. Jag behöver ha tid & inspiration för att skriva, vilket jag inte har just nu. Jag har mycket att dela med mig av, men jag känner att jag inte vet om jag verkligen vill ge med mig längre. Det blir så personligt. När jag går in i mataffären vill jag inte alltid att personalen ska veta vilken middag jag åt dagen innan, det känns konstigt.


Hoppas att ni som gillar bloggen fortsätter att titta in någongång ibland! Och för er med förutfattade meningar- screw you!