Sitter här vid datorn och tittar på Mysans legg. Den enda likheten jag kan se är ögonbrynen vilket gör mig jävligt orolig inför morgondagen. Alltså egentligen kan det ju inte hända så mycket mer än att dom tar det, men eftersom det är första utekvällen på typ ett och ett halvt år så känns tanken av att inte komma in jävligt sur! Om det ändå fanns ett enklare sätt. Om det fanns något sätt som kan bevisa att jag faktiskt är 19 år, att jag är jag och att jag är tillräkligt gammal. Men vem vet, när jag var yngre och gick ut så behövde jag ibland inte ens visa leg, så kanske är det även så imorgon... Men vilka är oddsen? Så gammal ser jag faktiskt inte ut att vara.

Min träningvärk känns lika jävlig som förut och den enda ljusglimten i tillvaron just nu skulle väl vara guacamolen som står på vardagsrumsbordet. Andreas ligger i soffan, tittar på eurosport och ser minst sagt uttråkad ut. Så hos honom finner jag inte heller speciellt mycket glada miner just nu. Jag tjatar om att jag vill åka ner till hm imorgon bitti, men han verkar inte alls så sugen på det. För jag vill ju vara snygg när jag ska ut på stan.

Jag borde egentligen varit skitglad just nu, men stressen och ångesten över legitimationet gör mig verkligen nedstämd. Jag är egentligen taggad inför imorgon och ser verkligen fram emot en trevlig kväll då jag kan lägga hela min kropp och själ på bara Andreas, och samtidigt ha roligt med ett sällskap som vi trivs bra med. (haha, det lät ju bra?) Men istället sitter jag här framför datan och har nästan ont i magen för vad som komma skall... Fasiken att jag inte tog tag i id-skiten redan i sommras! Det är lätt att vara efterklok.


Tacosen var iallafall jättegod ikväll, även om Andreas lyckades krydda köttfärsen med fajita krydda (som man egentligen har till kycklingtacos.) Jag åt som vanligt två medans Andreas bara orkade en. I vårt förhållande är det jag som äter mest medans Andreas bara petar i maten.


Nej, nu ska jag nog ta mig en dusch. Kanske får jag med mig tråkmånsen, men det är tveksamt.