Jag måste bara få detta ur mig! Jag har gått och irriterat mig på detta ganska länge men jag vill liksom inte att ni ska missuppfatta mig. Det är så att folk påpekar ofta för mig "att man kan faktiskt köpa begagnat till sina barn", "dom växer så fort och kläderna hinner ju inte ens bli slitna innan man byter ur dem, det går bra att ärva av bekanta".

Visst, vi har kanske inte har haft sjöar att ösa ur de senaste, men inte fan ska vårt barn behöva ha på sin kläder som någon annan unge har bajsat ner sig i!? Visst, begagnat eller vintage med ett finare ord kan väl egentligen vara helt okej, men jag skulle aldrig gå in på typ myrona och köpa kläder till Molly! Never. Där ställer jag ner foten och jag lyfter den inte för några åsikter i världen!

Samma sak gäller det när folk tycker att Molly kan ha Max kläder som han hade när han var liten. Det är absolut inget fel med hans kläder, dom är jättefina och att hans har bajsat i dom gör mig ingeting. Hade Molly blivit en Rocky så hade vi absolut använt Maxans kläder. Men dom är killiga och fräsiga, och Molly är flickig och söt! Jag vill inte klä min lilla tjej i blå/orange/grön/svart/gråa kläder med racerbilar och helikoptrar på. Jag har väl egentligen inget jättebra argument mot varför jag inte vill göra det, men om jag vänder på det och säger att jag skulle klä min pojk i rosa spettsblusar så kanske ni hajar? Det finns såklart sånnadär kloka feminister som tycker att killar visst kan ha rosa klänningar, men smaken är som baken brukar jag försvara mig med då!

Det handlar inte bara om kläder. Bilbarnstolar, åkpåsar, vagnar. Nej jag är ledsen, jag är helt anti. Jag vet inte om det handlar om att jag får upp en bild i huvudet av en ohyggienisk familj med smutsig toalett och en tvättmaskin från 60talet? Jag har aldrig något emot när någon annan handlar på loppis och jag vill absolut inte vara ett dåligt föredömme, men alla har vi något vi har lite halvfobi för, ja så e de och detta är tyvärr min!