Det jag väntat på i 6 månader börjar sakta men säkert ta sig. Molly har nu i tre dagar sagt "mamamama". Jag vet inte om hon fattat vad det är hon säger, uppenbarligen inte. Men jag blir ändå varm i hjärtat. Finns det något som gör en så lyckligt som när man ser sin barn utveckling?

Nu måste jag äta och sminka mig för att sedan åka iväg till jobbet. Åker evenuellt hem till mamma sedan och äter tacopaj, mysigt! Ni får ha en bra kväll allihopa, det ska jag ha.