Något av det bästa som finns är när Andreas ringer mig under dagen och säger att han har en överraskning till mig. Under dessa (snart) två år tillsammans har jag varit med om det ett antal gånger, och vid detta laget vet jag vad det innebär. Han kommer hem med ett lurigt smile på läpparna och öppnar plånboken. Sakta drar han fram femhundralapp efter femhundralapp och jag bara står där som ett fån och försöker hålla räkningen.

Att vara hantverkare lönar sig verkligen. Nästan så att jag funderar på att sadla om (från att vara.. typ ingenting) till snickare eller varför inte målare? Att han dessutom kommer hem med sketna händer och arbetskläder är ju ett pluss. Sålänge han inte tar i någonting förståss, så jag slipper städa. Jag har alltid tyckt att hantverkare har varit ett sexigt yrke, och att man tjänar bra på det är ju inget minus. Jag får mitt och om han har tur får han även sitt. Blink blink.