Tröttheten ligger som ett tugnt moln över mig, oavsett vilket väder det är ute. Solen skiner och det är klarblå himmel vilket självklart ger mig dåligt samvete. Jag vill ju gärna gå ut i sandlådan med Molly, låta henne baka sandkakor och grisa ner sig, men det går inte. Jag går inte. Alltså mina fogar tar mer eller mindre död på mig. Det fantastiska är att jag fortfarande lever!? Jag kan inte längre vända mig om i sängen på natten utan att börja gråta av smärtan. Riktigt sorgligt med tanke på att det idag faktiskt är elva veckor kvar tills det är dags för förlossning, så jag får ju härda ut ett tag om man säger så.

Jag önskar verkligen att jag hade lite energi. Finns det någon trevlig medmänniska där ute som vill dela med sig lite?




Laddade precis upp bilder till datorn och insåg att dom är tagna under påskhelgen. Va lat jag är som inte gjort det tidigare. Hur som helst, här har ni dem!


söt som en gröt


Liten påskkärring dyker ner i godisskålen hos mormor och morfar

Pinkbaby


Rutchkana med pappsen