Fy för mig. Helt plötsligt har bloggen förvandlats till en plats där jag bara klagar. Men eftersom jag hatar att säga till folk att jag mår skitdåligt så är det faktiskt ganska smart av mig. För om ni som läser tycker att det blir förjävla jobbigt så kan ni ju helt enkelt bara klicka ner sidan.

Idag kan jag inte ens sätta mig ner på en stol. Förut när Molly satt så snällt i vardagsrummet och lekte med sina leksaker så skulle jag lägga mig ner i soffan. Det bara brakade i blygdbenet och jag bröt ihop i gråt. Molly tittade på mig med sina stora ögon och såg nästan lite rädd ut. Stackars lilla barn, hon har nog haft den hittills tråkigaste veckan i sitt liv.

Jag har inte tid med detta nu. Det måste bli bättre, inte värre för varje dag som går. Andreas säger att jag ska ringa honom så fort jag känner att jag inte klarar mer. Men jag vill ju liksom inte att han ska behöva åka hem från jobbet, även om det skulle vara jävligt skönt om han kom hem och tog hand om allt. Men även om han alltid ställer upp och gör allt för mig så kan jag inte bara sitta ner och inte göra ett skit, medans han jobbar igäl sig.

Usch. Molly sover just nu, och jag hoppas att hon fortsätter med det ett bra tag till. Efter tolv kommer förhoppningsvis mamma hit och hjälper mig en stund. Vid halv fyra ska vi som sagt till mvc och därefter ska jag sitta på jobbet en stund. Just nu vet inte hur jag ska orka med denna dag, men jag får helt enkelt bita ihop och tänka att det snart är helg igen!