Jag vet inte om det bara är jag och min syster som är hysteriska, men är vi ensamma om att bli rädda när det hela tiden skrivs om jordens undergång? Ta filmen 2012 som exempel, eller intervjun med Carola Häggqvist i dagens aftonbladet där hon uttalar sig om att "slutet är nära" då hon besöker ruinerna i Haiti.

Jag måste erkänna att jag bli deprimerad. När jag var ca nio år kunde jag inte sova på kvällarna för att jag var rädd för att solen skulle bränna sönder jorden. Hade 'dödsångest' och satt ibland och titta ut genom fönstret och fruktade det konstiga skenet på himmlen (som jag nu i efterhand förstått var strålkastarna från säve flygplats..)
Jag blir upprörd. Om det skulle hända något så fruktansvärt och om vi blir människorna som får uppleva detta så kommer jag antagligen ta livet av mig innan. Kanske låter jag som ett psykfall när jag skriver det här. Tanken av att dö själv har jag inte så svårt att ta in. såklart att det är läskigt att tänka att jag en dag inte kommer finnas vid liv och kanske bara kan besöka mina älskade i andvärlden.
Men jag tänker på allt runt omkring. Familj, vänner människor som jag inte känner. Naturen, blommorna, träden och vattnet. Vad händer med icamaxi om alla dör? Vad händer med jordklotet om det går under?

Börjar man spekulera i sånthär blir man antagligen deprimerad så därför kommer jag inte nämna det igen. Måste dock säga att jag blir förbannad när jag läser artiklar i tidningen när det skrivs hej villt om 'the judgement day', då jag vet att tex min 9åriga lillebror kanske sitter och läser det och blir livsrädd. 

Hur tänker ni läsare? Blir ni någongång rädda eller oroliga kring detta något känsliga ämne? Var gärna med och disskutera!