Innan kalaset idag åkte vi ner till backaplan för att köpa doppressent till Dante. Jag hade redan spättsat in mig på ett skrapbook-fotoalbum från Cavnia. Molly fick ett likadant i doppressent och jag tycker så mycket om det. Har dock inte tagit mig tid att göra iordning det ännu, men det kanske är dags att ta tag i det snart?

Såhär fint är iaf albumet som Dante ska få. Mollys är likadant fast i rosa såklart!




Satt precis och läste lite dopdikter på internet och jag böla precis som vanligt. Jag hittade den här som jag fastnade för. Visst är den vacker?

Från livets första steg
han testar vad han får.
Han skrapar sina knän
och torkar bort en tår.

Men barkbåten han gjort
förs ut på öppet hav
när sonen ska bli man
och möta nya krav.

Hans pojkrum blir nu tomt.
För söner är ett lån.
Och ständig närkontakt
byts ut mot telefon.

Men trots att åren går
och han blir stora karln
förblir han alltid son
och älskad som ett barn.