Dags för mig att börja gravidblogga lite igen, eller vad säger ni?
Dagarna rullar på här hemma och Molly kräver mer och mer uppmärksamhet dag för dag. Vänder jag bort blicken i en minut har hon antingen krypit iväg eller så står hon upp någonstans och vet inte hur hon ska ta sig därifrån. I helgen har vi spenderat mycket tid ute i pulkabacken. Molly rörde till en början inte en min i hela ansiktet, men efter några åk skrattade hon och verkade tycka om det. Det går ju dock bara att vara ute en stund i taget då kylan verkligen biter sig fast i kroppen! Även jag tog mig några åk och var lika rädd varje gång. Jag vet inte varför men när jag sitter i pulkan och precis ska åka så tjuter jag som ett litet barn. Samma sak när jag ska hoppa i vattnet på sommaren, precis som att jag ska dö.

Jag är nu i vecka 15 (struntar i det här med 14+4 då jag knappt förstår det systemet själv imellanåt). Tiden har verkligen sprungit iväg och jag har redan varit gravid i 103 dagar av 280. Det är skönt att tiden går fort och jag hoppas inte att det vänder. Vi går mot ljusare tider och visst känns det bra? Även om det är brutalt kallt ute så vet vi att snart är våren och sommaren här, då vi kan njuta av frukost på uteplatsen, härliga dagar vid vattnet med picknick, utflykter och annat skoj. Hur mycket jag kommer orka till sommaren är väl dock en annan femma. Magen har redan börjat ta en stadig form och det lär ju inte avta förän kiddet är ute. Nyss när jag nattade Molly stog jag vid hennes säng och vaggade henne i min famn, när jag kände hur mitt hjärta började slå allt snabbare och jag andades allt tyngre insåg jag vilken jävla dålig kondis jag har fått. Kanske borde jag spendera en timme eller två i gymmet varje vecka?

Har börjat oroa mig mer och mer för njurproblemet som jag hade när Molly låg i magen. För er som minns så var jag rätt instabil i slutet av förra graviditeten då livmodern var så stor att njurarna inte fick plats riktigt. Jag kunde inte stå, sitta, ligga eller gå. Den enda ställningen som var behaglig var när jag stog på alla fyra och magen vilade neråt, men som höggravid var inte det den enklaste ställningen att stå i allt för länge. Jag sov knappt på en vecka och till slut blev jag inlagd på specielförlossningen där jag fick morfinspruta. Det var som att komma till himmelriket.
Efter förlossningen berättade barnmorskan som förlöste mig att det ofta kan bli värre vid andra graviditeten och dom orden ekar nu i mitt huvud. Jag hoppas att dom inte låter det gå så långt denna gången och att jag inte ska behöva vara med om denna smärta igen. Eftersom jag har samma barnmorska på mvc denna gången och hon är medveten om mitt problem så hoppas jag att hon kommer kunna hjälpa mig.


Såhär ståtlig mage har jag just nu. Visst, det ligger väl ett eller flera kilon mer på magen denna gången, men då behöver jag iaf inte vara orolig över att h-n ska frysa där inne! ;)