Har ni tänkt på det någongång, hur tråkiga många mammor ser ut. Varför slutar man bry sig om sin utsida för att man blir mamma? Det finns många saker som gör mig frustrerad, men när jag läser bloggar då nyblivna mammor beklagar sig över att dom aldrig har något tid åt sig själva så blir jag så irriterad. Något som jag hela tiden varit väldigt noga med är att inte glömma av mig själv. Simpla saker som att ta hand om min hygien är något som jag aldrig låtit lite barnskrik stå ivägen för. Molly har visserligen varit väldigt snäll redan från födseln, men visst har det funnits stunder då hon skrikit och jag stått med brustet hjärta och sminkat mig. Men ett barn dör inte av att skrika några minuter, det är snarare bra för deras lungor (sen får det självklart inte gå till överdrift, men jag tror att ni förstår hur jag menar?)

Sen så är det ju faktiskt så att man (oftast) är två om att skaffa barn och även om partnern inte har några goda tuttar att snutta på så kan även dom göra sitt bästa för att lugna en skrikande bebis. Alla människor behöver stunder för sig själva, oavsett om man är en partyglad tonåring eller nybliven mamma. Jag kan tillexempel säga till Andreas att 'Nu går jag in i duschen och vill inte bli störd på en timme!' Att få raka benen, skubba kroppen, göra hårinpackning eller noppra ögonbrynen är saker som jag fortfarande tar förgivet och det är inte heller något som jag har planerat att sluta med sen när nästa bebis är här.
Saker som kan kännas lite lyx är väl när jag på sommaren kan sätta mig på uteplatsen med en skål färska jordgubbar samtidigt som jag njuter av nya numret av mama, alldeles själv. Oh va jag längtar till sommaren nu! Något som jag dock varit väldigt dålig på är att åka iväg och träffa vänner utan att ha Molly med mig. Dom enda gångerna jag lämnat henne hemma är när jag tränat, jobbat eller handlat mat. Mamma har passat henne en gång över natten då jag och Andreas var hemma hos ett kompispar. Nu har jag dock lovat mig själv att jag ska ta mig in till stan och fika med kompisar och vara barnledig några gånger innan det är dags att trycka fram kid nummer två.

Kanske är det enkelt för mig att sitta här och skriva om hur man ska ta hand om sig själv då jag aldrig haft ett barn med kolik eller som är laktosintollerant. Men, glöm inte av att det finns massor av människor runt omkring er som säkert gärna hjälper till att passa en liten stund. Det kan handla om en halvtimma eller bara möjligheten att få åka och handla mat ensam. Jag vet att när man blir förälder så sätter man alltid barnet i första hand, men glöm inte av hur viktigt det är att ta hand om sig själv för att orka ta hand om någon annan.

lycka till!
varm kram