Jag vill avsluta kvällen med att berätta att jag inte tog mig en skål med glass. Någonstans under promenaden från soffan till frysen insåg jag att "jag behöver faktiskt inte det här just nu!" och här sitter jag en timme senare och mår betydligt mycket bättre än om jag hade ätit den där fantastiskt goda glassen. Istället blev det en kopp med te. Jag har hört dock att man inte ska dricka för mycket kaffe/te om dagen när man är gravid eftersom coffinet kan få bebisens hjärta att slå snabbt, alltså för snabbt. Men eftersom det inte blev något morgonte idag så kunde jag unna mig en kopp nu ikväll. Måste även passa på att säga att jag inte förstår vad folk menar när dom säger "jag ska aldrig mer dricka kaffe på kvällen, har inte sovit en blund inatt!" Jag har aldrig haft några problem med att ta mig en kopp kaffe på kvällen, jag har sovit precis lika bra för det. Sen så dricker jag ju inte kaffe så ofta, så det kanske har med det att göra? Jag är ju liksom inte beroende av kaffe.

Hur som helst. I skrivandets stund räknar jag minuterna till Andreas kommer hem. Jag har faktiskt njutit av att vara ensam ikväll, men nu börjar det kännas ensamt så då är mannen välkommen hem igen. Han ska få en stor kyss när han kommer hem, min fina fina.

Förövrigt så har vi slutat med det där traditionella vaggandet vid Mollys nattning. Det får vara nog nu. Nu tänker säkert många av er att hon faktiskt bara är tio månader, men någongång måste man avrunda och lära dom små liven att somna själva. Jag som nu i slutet knappt kunnat stå upp och vagga utan att få andnöd tycker att detta är betydligt mycket smidigare. Men, det är ju såklart inte alltid så lätt att vänja dom små liven vid nya rutiner så nattningen är ju inte precis någon dans på rosor. Efter att Molly druckit upp sin välling (alldeles själv) så går vi in och stoppar in nappen och pussar henne godnatt. Det är efter det helvetet bryter ut.
Det finns ingen så hjärtkrossande när barnen gråter, men ibland får man helt enkelt bita ihop. Till slut somnar dom och efter att ha upprepat detta i en vecka eller två så vet dom precis vad som gäller när det är dags för nattning. Inga krussiduller alltså.

Nu ska jag dricka upp mitt te och sedan krypa till kojs. Imorgon klockan fyra ska jag lämna Molly till Andreas i stan för att sedan träffa Belinda på ett långt mysigt cafébesök. Om jag ska försöka minnas när jag fikade utan barn senast så får jag gå ett år bak i tiden, så visst kommer det känns konstigt att inte ha någon mer att underhålla än Belinda. Men som jag skrev för någon vecka sedan så behöver även jag imellanåt unna mig en stund för mig själv, med en vän eller med Andreas och detta ska ske utan kids. En dag i månaden tycker jag inte är så mycket begärt och även om jag ibörjan kommer att ha dåligt samvete så vet jag att jag i slutändan kommer må bra av det!

God natt