Jag visste ju det. Att det skulle bli såhär. Njurjävlarna har börjat krångla nu och det är exakt samma känsla som jag hade med Molly. Inga förvärkar, inga sammandragningar, bara ont ont ont. Var hos barnmorskan imorse och då mådde jag fint, nu på eftermiddagen så gör det skitont. Ryggen smärtar och jag skakar i armarna. Fy.

Ska äta en god middag hos sväriasarna nu och om det inte blivit bättre ikväll så ringer jag upp till förlossningen så får dom ta hand om mig. Säger dom (precis som när jag väntade Molly) att jag ska äta alvedon och invänta att det sätter igång så kommer jag garanterat få ett jävla anfall på dem.

Nu kan det bli bebis när som helst! (och det är ju positivt iaf)