Fy fan. Ja det var orden jag betämde mig för att börja detta inlägg med. Jag och Mollsan missade såklart bussen imorse, fick ta den som gick kvarten senare, men det var ju inte hela världen. Jag sprang runt som en galning hemma och letade efter min ac3 comfort. Det var ett tag sedan den behövdes, men nu är det fan dags igen alltså. Jag blir så ledsen. Är det inte de ena så är det de andra. Jag är så trött på att ha ont på olika ställen! Sålänge man kan dölja det så är det ju inga problem, allra minst om man har ont på något lite mer intimt ställe. Om jag går runt med gips runt armen så är det ju inte speciellt genant att säga som det är, att man brutit armen (om någon mot all förmodan inte skulle förstå det). No big deal. När man däremot är höggravid och inte bara vankar som en anka, utan även går som att det ser ut som man lagt en korv i trosan så känns det lite jobbigt. Ja, då kan man nästan skämmas lite. Och inte vill man gå runt med en såndär skylt som gubben på tv-reklamen har, "ändtarmsbesvär". Undrar vad som är värst egentligen?




(inlägget skrevs igår men blev an någon anledning inte publicerat)