Tisdag den 2 mars. Vid denna tiden förra året var jag sängliggande med den värsta ryggvärken jag någonsin upplevt. I väntan på att få skåda vårt lilla mirakel som växt i min mage i 40 veckor, det lilla miraklet som då hette Rocky men visade sig vara någon helt annan. Idag kan jag inte föreställa mig hur jag mådde just då, för ett år sedan. Höggravid med vårt första barn, ja det är minst sagt något speciellt. Det gick inte en minut utan att man tänkte på att man faktiskt var gravid, även om man inte visste så mycket om hur det skulle bli sen. Förväntningarna var upp över huvudet höga och spänningen var ett faktum. 
När man varit gravid i 40 veckor så är man minst sagt trött på det, den som säger något annat ljuger nog lite för sig själv. Efter att först ha räknat veckor, räknar man månader, man räknar -under hundra strecket- för att till slut räkna ner dom sista tio, som oftast blir betydligt många fler för många.
Alla blivande föräldrar funderar nog vad det är för kön på barnet som växer i magen. En liten flicka eller en pojk? Vissa kan inte hålla sig från nyheten och kollar upp det långt innan bebisen är färdigbakad. Vi höll oss, Andreas var helt inställd på att kolla upp könet på barnet men jag ville inget veta. Känslan av att inte veta vem som låg i magen (trots att jag var 99% säker att det var en pojk) var obeskrivlig. När förlossningen var över och jag fick se min lilla flicka för första gången rann tårarna längst mina kinder och det enda jag fick fram var: "det är fantastiskt!"
Även denna gången är hemligheten väl gömd i min mage och spekulera om hög/låg mage, bred/normal midja, vattenfylld kropp och förändrat utseénde kan vi fortsätta med fram tills jag tryckt ut den lilla skatten. Ett tag funderade vi på att kolla könet men nu är jag glad att vi inte fick veta något på ultraljudet.
Tiden har gått otroligt fort denna graviditeten vilket är skönt. Nu är det inte ens hälften kvar och trots att det känns tyngre att vara gravid denna gången så älskar jag känslan. Denna gången njuter jag nog mer av att vara gravid än vad jag gjorde senast. Jag vet att detta antagligen kommer vara sista gången jag får bära ett barn i min mage och jag försöker ta vara på varje dag för jag vet att dem inte kommer igen.

Såhär fin är kulan just nu