Just nu känner jag mig förmodligen som den tråkigaste 19åringen i hela världen. Min bästa vän fyllde 20 år igår och skulle fira tillsammans med några tjejer på kvällen. Jag var ju såklart bjuden men hade så svårt att bestämma mig för om jag skulle komma eller inte. En del av mig ville ju gå dit och fira, medans andra halvan inte hade någon lust alls. Vad ska jag göra där liksom? Jag är gravid i vecka 24, har foglossning, halsbränna, väger 20 kilo för mycket (OCH NEJ MAN KAN INTE SKYLLA PÅ ATT JAG VARKEN HAR VARIT ELLER ÄR GRAVID IGEN), inga kläder passar, jag är av någon anledning helt hysteriskt jävla röksugen och känner mig bara så oparty som man kan bli. Jag har man och barn hemma, lämnar jag lägenheten för min egen skull så får jag ångest och vill bara gå hem igen, även om jag vet att det gör mig gott.
Sen så är det faktiskt inte så roligt att vara nykter på en fest, oavsett vad folk säger så blir det roligare med alkohol. Och ja, det kan jag säga med gott samvete trots att jag är mamma.

Idag sitter jag och tittar på bilderna från kvällen igår och jag önskar att jag hade varit med. Jag erkänner att jag är lite avensjuk, och jag erkänner att jag känner mig lite ensam. Samtidigt är jag förbannat glad att jag vaknar upp på en söndagsmorgon utan ångest och huvudvärk, och men en liten knutta ironi kan njuta av hur förbannat dåligt alla andra mår! Ja, både foglossning och halsbränna är värt det (+att jag får en bebis på köpet ;] )

Nej Belinda, nästa år lovar jag både dig och mig själv att jag inte kommer varken amma eller vara gravid på våra födelsedagar (det skiljer ju bara fem dagar på oss). Då lovar jag dig att du ska få en kalaskväll och jag kommer vara med, all nigth long baby!

 

Back in the days.