Hej Frida!

Jag har läst din blogg ganska länge nu och du verkar verlkligen som en så himla glad person som älskar din dotter överallt annat (klart du gör)... Men därför undrar jag.. Hur hård är du mot henne när de gäller att uppfostra? Och hur gör du när du blir arg o så? Haha, kanske lite konstig fråga men när man bara sett en person genom att läsa texter så ser man inte sånt framför sig! Grattis i efterskott förresten :)

Hej Elsa!

Va roligt att du gillar bloggen, och va härligt att jag framstår som en glad person! Din fråga är faktiskt väldigt intressant, och väldigt svår! Va det gäller barn så måste man som förälder förstå att man är med och formar barnen till den person dom blir. Något jag tycker är väldigt viktigt är att lära mig att sätta gränser, vilket jag inte har speciellt svårt för. I Mollys ålder kan det vara svårt att, då hon gärna gör tvärtemot vad man säger (det gör ju barn i alla åldrar, men jag tror att det är svårt för många att förstå att man måste börja i god tid, och inte bara låta ungarna göra som dom vill.)
Visst kan jag bli arg på Molly, men arg är ett så starkt ord mot någon som är så liten och inte riktigt förstår allt ännu. Men visst blir jag irriterad ibland, men man får lära sig att lägga band på sig.
Jag vet att jag kommer vara ganska hård med Molly va det gäller att sätta gränser. Treårstrots är en av de perioderna då det gäller att både kunna säga ifrån och kunna medla med barnen så man kommer fram till en lösning tillsammans. Man måste hitta en balans. "Stanna på ditt rum tills du blir snäll igen" är ett uttryck som jag tror att dom flesta i sverige känner till.
Barnen ska veta vem det är som bestämmer, och då går det inte att vara en mes.

Jag tänker mycket på hur det kommer bli när hon börjar bli vuxen och vill testa på både det ena och det andra.. Usch, det är egentligen inget jag vill spekulera om, men som förälder så måste jag. Så småningom kommer det en tid när hon vill vara ute senare och jag inte längre har 100% koll på vad hon sysslar med. Jag är varken dum eller blind, jag vet vad hur samhället ser ut idag och jag är ganska säker på att världen inte blivit en snällare plats om 15 år!

Något som jag tycker är viktigt är att ha en bra relation till mina barn. Jag vill kunna ge dem allt av mig men samtidigt behålla mitt sunda förnuft. Jag vill lära dem allt jag kan samtidigt som jag vill lära mig av dem. Att hitta en balans i mor (självklart far också) och barn relationen tror jag mycket på. Komunicera, respektera och lyssna. Jag tycker själv att min mamma har gjort ett fantastiskt bra jobb med mig och mina syskon, och jag hoppas att jag och Andreas kommer lyckas lika bra!
Det är svårt att säga precis hur vi kommer att uppfostra våra barn och vilka gränser vi kommer att ha. Precis som med allt annat så lär man sig med tiden. Som förälder utvecklas jag varje dag och jag vet att det kommer vara en skola som kommer pågå så länge jag lever.

Hoppas du fick svaret på din fråga!
Kram!