Andreas hade gjort sina berömda pizzamackor till kvällsmat igår. Precis när vi skulle ta första tuggan vaknade en ledsen Mollsan. "Hon är klarvaken" sa Andreas. Nåja, ta ut henne hit så får hon ligga i min famn en stund. Vi fortsatte att äta och gjorde lite välling till stumpan eftersom hon knappt fått i sig något av flaskan hon fick när det var sängdags. Så satt vi där alla tre i soffan, någon välling ville hon inte ha, så vi skulle precis äta upp det sista av våra mackor och sedan gå och lägga oss. Plötsligt sätter sig Molly upp och spyr ner hela mig, soffan och sig själv. Jag skojar inte, så mycke spya har jag aldrig sett förut. Och va det luktade, fy bubblan.
Andreas ställde sig upp som ett skott och frågade vad han skulle göra. Ja, hämta en trasa var ju ett bra förslag tyckte jag. "Vilken trasa ska jag ta, vilken vill du ha" tjöt han samtidigt som han dansade omkring helt hysteriskt i vardagsrummet.
Män alltså, ta vafan som helst tyckte jag, hon spyr ju ner hela soffan! Ut kommer han med två små torra handdukar (sånna småsmå frottelappar som man kan köpa på ikea ni vet?)..... Ja ni hör ju, torra bebishanddukar?
Senast Molly var magsjuk så spydde hon när han hade lyft ut henne ur sovrummet, då kräktes hon på vardagsrumsgolvet. Tror ni att han stog stilla då? Nej, även då dansade han runt på golvet helt hysteriskt och beklagade sig över att han fått spy på sig. Haha, MÄN ALLTSÅ!
Efter att jag fått bort alla dagens måltider från soffan sprutade jag ner dom utsatta dynorna med (tro det eller ej) fönsterputs! Jag använder det till de mesta och det brukar funka perfekt.
Jag går in och lägger mig och ser att Andreas lagt Molly brevid oss, vilket jag inte var så pigg på ifall hon skulle spy under natten. Mysigt det hade varit om vi alla tre vaknat i en stor soppa av spy och sängkläder. När vi lagt oss tillrätta så låg Molly och vände och vred sig. Spottade ut nappen och sa mamma ungefär femtioelvatusen gånger. Andreas kom då på den ultimata idén att ge henne lite välling. "Ja hon måste ju va jättehungrig nu" försvarade han sig med när jag påpekade för honom att hon bara kommer spy upp det igen. Det höll han inte med om. Jag frågade Andreas om han varit magsjuk någongång, men det hade han inte, inte som han kan minnas iallafall.
Ja-a, va skulle män göra utan oss kvinnor var den sista tanken som slog mig innan jag stoppade in mina öronproppar och somnade.

Puss på dig älskling!