Ju mer jag tänker på det här med tavlorna ju mer irriterad blir jag. Vad tror människor egentligen? Att jag sätter in kort på mina familjemedlemmar i ramar och sedan spikar upp dem i ett nazistiskt mönster? Det hade ju varit friskt.



Hujedamig så stressad jag känner mig. Vet att jag måste packa, men ändå sitter jag bara här. Båda kidsen sover. Dom bestämde sig för att vakna klockan halv sju imorse. Va fasiken, när man ställer fram klockan ska dom ju sova längre!? Hur som helst, jag är glad att dom har någolunda samma sovrutiner, det blir så mycket enklare då!
Nu flyttar vi om ca fem veckor och jag har inte börjat packa alls. Visst låter fem veckor som en ganska lång tid, men med två barn som kräver sitt varje dag så räcker inte tiden till riktigt. Och det är mycket som skall göras. Att vi dessutom får lägenheten två dagar innan julafton gör inte saker lättare. Andreas har tagit ledigt i fyra dagar så vi hinner färdigt med allt innan nyårsafton, som vi självklart ska fira hos oss.  

Igår var det farsdag. Eftersom vår lilla silverbil är inne på verkstan (igen) så stannade vi bara hemma, vilket var rätt skönt. Vi har ju tre pappor att åka till och det är svårt att hinna med på en dag, så det känns mest rättvist att stanna hemma. Vi åt lite mysig frukost och tog det lugnt hela dagen. Jag satt förra lördagen vid datorn i sex timmar och gjorde en fotobok till Andreas som mycket förträffligt ramla ner i brevlådan i fredags. Han blev jätteglad, och rörd det såg jag på honom. Massor av fina kort på honom, mig och barnen. Bra tips att ge till någon i julklapp. Jag gjorde min på extrafilm.se.




Ne, detta kändes sådär intressant måste jag säga.
Ha en fin måndag!