Vilken besvikelse. Jag har blivit extremt bra på att alltid dra ut på allt till sista stund. Igår skulle jag till bvc med Molly och därefterträffa Therese och Matilda på öppna förskolan. Molly sov länge på förmiddagen så jag passade på att vila en stund (läs framför datorn). Tiden gick allt för fort och en halvtimme innan vi skulle gå till bussen var jag tvngen att laga lite mat, korv och stuvade makaroner, en favorit för både mig och Molly. Vi missade såklart första bussen och tog istället nästa, vilket resulterade i att vi blev en kvart sena. Men det gjorde inget eftersom dom alltid är sena på bvc. Nu kan jag glatt berätta att vår lilla guldklimp väger två siffrigt, haha!

Snabbt iväg till torslanda torg där vi väntade på Therese och Matilda. Tog en sväng in på skoaffären och hittade ett par superfina vårskor till Molly från Lacoste. Det var 50% så jag var allt lite sugen, men det får vänta. Dom såg väldigt stora ut och det känns ju tråkigt att köpa för stora skor, så det får bli längre fram i vår när det börjar bli varmare.

Väl på öppna förskolan (som numera är flyttad till det gammla dagiset vid församlingshemmet) stog där inte en enda barnvagn, hm? Det visade sig att det fortfarande har julstängt och öppnar inte förän nästa vecka. Så två besvika mammor fick promenera hem igen. Hemma hos Therese bjöds det istället på te och god bulle, tack för det!


Har lite trevliga nyheter om Mollys utveckling! Hon har ju länge krypit runt och ställt sig mot saker nu. Men i tisdags stog hon alldeles själv för första gången. Oh va jag blev stolt, nästan lite tårögd! Igår hos Therese försökte hon även ta ett steg framåt utan stöd, så det dröjer nog inte så värst länge innan hon springer omkring här hemma! Något av det bästa jag vet med att vara mamma är att se när Molly utvecklas. Där är en helt fantastiskt känsla när dom små för första gången tittar en i ögonen till dagen dom säger sitt första ord. Villkorslös kärlek.

(bild när Molly står själv kommer upp i detta inlägg senare idag)