Fy nu blev jag helt skärrad. Fick en kommentar där någon (självklart en anonym person.....) fråga om det är meningen att bilderna i vårt vardagsrum ska bilda en nazistisk symbol. När jag står här och tittar så ser det faktiskt ut som det. Sjukt jävla läskigt, och det är självklart inget som jag planerat. Jag är absolut ingen nazist och det är ingen annan i detta hemmet heller för den delen. När jag satte upp ramana "ribba" frå ikea så var meningen att de skulle bilda en fyrkant, eller ja... Ni förstår? Tur att tavlorna snart skall packas ner och sättas upp på en ny vägg. Och nej, då kommer jag inte sätta upp dom i samma såkallade "mönster"!

Åh mina fina läsare, jag vill tacka er för vackra ord! Ni ska veta hur mycket det värmer. När jag träffar folk som peppar mig att ta upp bloggandet igen så blir jag glad, även om jag har delade känslor om det just nu, så tycker jag ju att det härligt att skriva av mig här hos er, eller hos mig.. Eller vad säger man? Ja, jag vill helt enkelt bara tacka er, ni är bra människor!

Här på bloggen har det inte hänt mycket, på länge. Vad i hela friden har jag hållt på med. Ja det är säkert en fråga många av er att ställt er. Den enklaste förklaringen jag kan ge er är att ett barn är en hobby, två barn är ett fulltidsjobb. Herregud, vad gjorde jag när jag bara hade Molly att ta hand om på dagarna? Jag hade ju hur mycket tid över som helst. Nu är jag överlycklig när Andreas är hemma och jag får skita med stängd dörr. Eller nej, då står det antingen en unge utanför dörren och skriker mamma, eller så ligger 9kilos klumpen och skriker efter mer tutte, trots att jag i stort sett släppte honom från tutten i samma stund som jag höll på att skita ner mig. Det är enklast att ha dörren öppen, tröjan uppdragen och patten hängades utanför hela tiden helt enkelt!

Nej, skämt och sido. Kidsen är helt fantastiska (såklart, det är ju mina egna). Dom sover på nätterna och vaknar runt åtta varje dag. Texas har (nej jag ljuger inte, hur sjukt det än låter) inte varit vaken en enda natt. Har han vaknat är det bara tutte som gäller och sedan somnar han så gott igen. Under senaste veckan har han dock vaknat fler gånger och velat äta, kan kanske bero på att han är såpass stor och kräven mycket mat. Jag menar lilltrollet vägen 9.2 kilo och är 68cm lång, och trots att jag har mycket mat så är det svårt att mätta en sån stor liten människa med bara tuttemat. Ja, som ni förstår går det ingen nöd på honom, viktmässigt iaf.


Vad har hänt i vårt liv under dessa tre månader? Om jag ska vara helt ärlig så har jag haft det riktigt tufft med mig själv. Förlossningen gick extremt fort och nu i efterhand önskar jag nästan att den skulle bli mer utdragen. Att föda två barn inom loppet av 16 månader är inte illa pinkat, och det är rätt uppenbart för mig att det tär på psyket en aning. Nu mår jag bättre. Det går ju upp och ner men jag känner mig ändå piggare nu än vad jag gjorde för en månad sen.
Har försökt kämpa en del med vikten. Gick ner 5 kilo på en månad då jag körde stenhårt på viktväktarna. Mitt i hela kalaset tappade jag dock inspirationen helt och nu vet jag inte riktigt vilken diet jag följer, min egna. Vad ska jag kalla den? Ja speciellt nyttig är den inte iallafall. Det blir ordning och reda till våren, just nu har jag helt enkelt inte tid att sluta äta choklad. (fan va dumt det låter, jag har inte tid att sluta äta onyttigt...)

Jag har ju som många av er säkert minns sökt lägenheter i underbara amhult i snart två år utan resultat. Så i förra veckan mejlade jag bostasdbolaget och frågade vad vi skall göra, om det finns något mer att göra än att söka de lägenheter som matchar våra önskemål, och vilken plats i kön vi hade. Dagen efter fick jag svar på en lägehet jag sökt och då var vi plötsligt nummer ett. Vi gick och tittade på lägenheten i tisdags och nu på måndag ska vi skriva kontrakt. Jag är sååå lycklig! Det är en stor trea på 87kvm, andraplan med två balkonger, två stora sovrum, klädkammare, toalett med badkar, stort kök och vardagsrum i ett och hall på nederplan. Så fint! Inflyttning den 1januari men vi får antagligen nyckeln den 22december. Då ska det målas om en hel del innan vi flyttar in, men förhopningsvis kan vi fira nyår i den nya lägenheten.
Som ni förstår har jag varit helt lyrisk den senaste veckan. Jag har inte kunnat somna på kvällarna utan har istället fantasimöblerat om och om igen. Jag har lyckats övertala Andreas att vi ska köpa nytt köksbord och nu har vi hittat ett vi vill ha.

Nu var den lugna stunden slut. Barn ska badas, tvätt ska hängas, disk skall tas hand om, sängar ska bäddas och golv ska dammsugas innan den det är dags för oss att åka bort till Mysan. Hon skall fixa mina naglar som just nu ser förjävliga ut.

So long ♥

titta va stor jag har blivit!


7 veckor gammal - 63,5 cm lång - 7,1 kg och liggdelen är nästan för liten.


stolt storasyster och en liten texas

mammas lilla korv


på mormors köksbord


mammas guldhjärtan ♥


finaste lillkillen


Jag kan inte säga annat än att jag är ledsen för mitt blogguppehåll. Jag lovar ingen förbättring än på ett tag, det är för mycket för mitt lilla huvud just nu. Men jag blir glad när jag ser att jag fortfarande har ganska många läsare varje dag, även om det för tillfället inte finns mycket nytt att läsa. Hang on fellas, i'll be back!

Var på viktväktarna i onsdags och till min stora förvåning (och lycka) har jag gått ner 2,1 kilo på knappt en vecka! Hallå, är det möjligt? Jag har ju inte direkt överansträngt mig om man säger så. Skönt att se resultat iaf! Denna veckan ska jag vara hårdare mot mig själv och försöka hinna med lite fler träningspass.

Nej ungar knyr och jag har som vanligt en jävla massa tvätt att ta hand om.

Kjamis!

Viktväktarna i torsdags var verkligen en positiv upplevelse. Jag vägde in mig på stabila 82,6kilo och målet är alltså 65kilo lagom till jul (jag vet dock inte om det är rimligt.. men jag har gett mig fan på att jag ska klara detta nu). När viktväktartanten hade räknat på min vikt, längd, ålder och kön så kom hon fram till att jag har 31 point om dagen att äta för. Att jag dessutom helammar ger mig 14 extra points om dagen, alltså 45st(!) Frukt och grönsaker är fritt och det får man äta hur mycket man vill (i rimliga mängder såklart).
Varje vecka har man dessutom 49 points att dela upp hur man vill. Man kan slå ut dem på veckans sju dagar eller så kan man spara dom till tex. lördagen och unna sig en riktigt god middag och efterrätt. Om man tränar får man extra points beroende på hur intensivt och länge man tränar.

Det är lite läskigt när man läser i pointsboken om olika livsmedel och inser hur många points man ätit för innan man började på viktväktarna. Tex. så är en donut värd 9 points, hur galet är inte det?

Jag är taggad inför viktminskningen och metoden med points är ganska rolig då man hela tiden har koll på vad man stoppar i sig. Det bästa av allt är att man får/kan äta precis vad man vill sålänge man håller sig till sin pointsbudgett. Jag kommer hålla bloggen uppdaterad om mitt viktras (ja, jag hoppas ju att det händer något på vågen) i den mån jag hinner.




Inatt har jag sovit hos mamma med barnen. Igårkväll åt vi tacos och sen hade vi fredagsmys i soffan. När jag skulle natta Molly vid nio tiden så somnade jag med, det var väl behövligt tror jag. Imorse vaknade jag av att jag grät. Jag hade drömt att jag kommit på Andreas med att ha varit otrogen med någon brud som jobbade på mc donalds, och strax innan jag vaknade gjorde han slut med mig. Jag är fortfarande lite arg på honom även om jag vet att det bara var en dröm..
Om en stund kommer han iaf hit och hämtar oss. Vi får väl se hur pigg han är efter natten bravader på stan. Idag kallar tvåbarnspappalivet på honom igen så det är bäst han tar sig i kragen (höhö).
Nej dags för mig att packa ihop väskor, vagnar, ungar och prylar innan han kommer. Gud va jag ska pussa på honom idag. Ibland kan marddrömmar få en att uppskatta hur bra man har det, tur att dom är bra till något iallafall!

so long!

Imorse vaknade mina små sketongar klockan sex. Jag trodde att det var ett skämt! Molly vaknar ju sällan innan sju men idag var det tydligen andra bullar. Texas är ju inte så svårmutad, bara att trycka in tutten så somnar han om. Nu ska jag inte påstå att jag har varit vaken sedan klockan sex, för jag somnade ju såklart om medans Molly åt välling och titta på bolibompa. Thank god för tv i sovrummet!

Idag är det städning som står på schemat. Det var ett bra tag sedan jag tog ett varv med dammtrasan och det är tydligt mina vänner. I eftermiddag ska jag till viktväktarna på mitt första möte, det känns spännande. Jag är grymt taggad! Sista gången jag vägde mig innan förlossningen vägde jag 94kilo och nu har jag gått ner till 80, så jag har 15kilo ner till min målvikt. Det får ta den tiden det tar, men med lite träning och rätt kost så tror jag att det kommer gå relativt snabbt.

Imorgon är det fredag och då kommer Belinda hit en stund. Andreas ska på jobbmöte på eftermiddagen och sedan blir det afterwork för hans del, så jag tar ungarna med mig hem till mamma och sover där. Tänkte ta mig ett långt bad och skämma bort mig med hårinpackning, ansiktmask, bodyscrub och annat lyxigt som jag inte hunnit med på ett tag.


Nej, tvättmaskinen kallar och om jag ska få något gjort här idag så får jag passa på innan kidsen vaknar.
Ha en mysig helg!
(Bilder på texas och molly kommer upp så fort jag hittat min kamerasladd som har sprungit och gömt sig)

Nu är jag tillbaka igen. Huvudet har inte riktigt hängt med efter förlossning och allt som hör till, men nu mår jag bättre. Jag har satt igång lite smått med träningen igen vilket känns riktigt skönt! På torsdag ska jag försöka ta mig bort till viktväktarna så jag får ordning på min kost. Känner mig grymt taggad!


En längre update ska jag försöka hinna med ikväll. Nu ska jag dra i mig min frukost och sedan åka bort till mamma med ungarna.

Puss på er!

Vilken härlig dag. Solen skiner och jag känner att det är dags att ta oss ut på en promenad med vagnen, äntligen med två barn i! Jag har känt mig så klumpig när jag kört runt med dubbelvagn, höggravid med ett barn i. Andreas och Molly är just nu borta i amhult och handlar lite mat, jag har precis städat upp lite och Texas ligger och sover. När andra hälften av familjen kommer hem ska vi käka frulle.
Natten har varit bra. Vi gick in och la oss vid elva tiden och somnade med detsamma. Texas vaknade vad halv sex och bajsa och åt sen somnade vi om till klockan åtta. Hoppas att nätterna fortsätter lika bra famöver!


Nej, dags att dra ett varv med dammsugaren ser jag.
Ciao!

Vilken känsla när man får kliva in i sitt hem, med sitt nyfödda lilla barn, för första gången. Lilla (stora! stl. 56 är way too smal) Texas, snällaste och finaste lilla killen i världen. Mamma, pappa och storasyster är så glada över att du är här hos oss.

Som jag berättade i det förra inlägget så gick förlossningen väldigt bra. När jag var ihopsydd igen tog det inte många minuter innan jag frågade när vi fick åka hem. Tyvärr hade barnläkarn väldigt mycket att göra och hann inte undersöka Texas på lördagen, så vi fick ligga över på bb tills på söndagen. Vid ett tiden var vi hemma. Gud va man uppskattar att slippa den svettiga sängen på sjukhuset och få krypa ner i soffan med sin lilla knodd.
Andreas åkte hem till sina föräldrar och hämtade Molly. Gud va jag längtade efter henne, vår stora tjej. Jag önskar att alla kunde få se Mollys reaktion när hon träffade sin lillebror för första gången. Jag riktigt såg hur hon lös upp som en sol. Klappa, krama och pussa på den lilla nya människan som hon kommer ha vid sin sida resten av sitt liv. Det var så vackert, tårarna rann längst mina kinder.
Efter en stund kröp hon upp och la sig brevid honom och delade med sig av sin snuttefilt. Älskade ungar!


Natten gick bra. Vi somnade vid halv elva och vaknade vid halv tre, då var det en del bajsblöjbyten amning och sen somnade han om. Jag däremot kunde inte somna då jag led av magsmärta. Sammandragningarna/eftervärkarna (när livmodern drar ihop sig, alla känner inte av det) är verkligen fruktansvärda denna gången. Jag hade ont av dem även efter Mollys förlossning, men denna gången är det så jag gråter. Idag känns det däremot mycket bättre och jag behöver inte andas mig igenom dem.
Efter många om och men somnade jag tillslut om och vaknade klockan kvart över tio. Då sov fortfarande Texas så jag passade på att käka frukost och mysa med Molly en stund. Resten av dagen har varit lugn, Andreas familj var här och tittade på lillgossen och senare på eftermiddagen var Emma och Alexander här en stund.

Mjölkproduktionen är i full gång och mina tuttar är som två meloner. Jag skulle lätt kunna mätta två barn, om inte fler. Detta är både på gott och ont. Samtidigt som jag absolut inte ska klaga över att jag har mycket mat i brösten, då det finns dem som knappt har något alls, så är det jobbigt när man har så mycket att det inte finns någonstans att tömma dom. Jag hoppas att det sinar bort lite och att min kropp inte producerar mer än vad som behövs. Med Molly minns jag att jag kunde pumpa ut ca 60ml ur ett bröst och ändå mätta henne på samma bröst efteråt, och ja, hon åt mycket!
Och hur mår jag nu såhär två dagar efter förlossningen? Efter omständigheterna så känner jag mig väldigt pigg. Jag orkar mer än vad jag trodde att jag skulle. Humöret går dock upp och ner. Ena sekunden gråter jag och sekunden efter skrattar jag. Men det är ju så det är nu ibörjan. Jag är glad över att Andreas är hemma i en hel månad till, utan honom hade det blivit tufft.


Nu är det tydligen dags för kvällsmat. Imorgon vet jag inte vad vi ska hitta på, men jag är så trött på att vara inne. Skulle vara skönt att komma iväg en stund.
Så snart jag orkar och hinner ska jag knåpa ihop en förlossningsberättelse, när vet jag dock inte.
Puss på er och tack för alla gratulationer! :)


finaste lilla killen

Storasyster och lillebror träffas för första gången ♥


Molly & Texas

Ah nu när jag redan gått över fem dagar. Vi har blivit bjudna på kräftskiva på lördag och jag som älskar skaldjur hade såklart varit glad om jag fick trycka i mig av havets härligheter. Så snälla bebis, nu när du ändå inte kommit ut ännu, så kan du väl stanna några dagar till?

+3 dagar och fortfarande inte en skymt av bebis ännu. Tog mig en alvedon igår och sedan dess har njurarna mått bättre, jävligt skönt. Hoppas verkligen att det inte blir värre.

Imorse när jag och Mollsan vakna (Andreas fick sovmorgon för första gången på hela sin semester) så satte jag henne i ett bad och drog igång värsta stor städet i hopp om att bebisen kanske kommer ut då.
Hela badrummet skurades, varje liten millimeter är skinande ren. Vid tiotiden fick jag även dragit liv i sömntutan och tro det eller ej, men det första han gjorde var att börja städa köket. Molly somnade sedan i sin säng och jag skrev en lista på allt som skall göra idag. Vi har kommit en bra bit på vägen men ännu är det inte klart.
Andreas har precis hämtat in massa bebiskläder från förådet och är nu ute med Mollsan och leker. Jag skall fortsätta städa medans jag har energi kvar. Mina fötter är så svullna att det skvalpar i dom när jag går, härligt! Gissar på att jag kommer kissa ut en del kilon efter förlossningen för nu är jag extremt svullen. (lägger upp bild på mina fina fötter senare)


Nej kära läsare, nu får jag återgå till städandet.
Jag håller er uppdaterade om det händer något.
Smack!

Jag visste ju det. Att det skulle bli såhär. Njurjävlarna har börjat krångla nu och det är exakt samma känsla som jag hade med Molly. Inga förvärkar, inga sammandragningar, bara ont ont ont. Var hos barnmorskan imorse och då mådde jag fint, nu på eftermiddagen så gör det skitont. Ryggen smärtar och jag skakar i armarna. Fy.

Ska äta en god middag hos sväriasarna nu och om det inte blivit bättre ikväll så ringer jag upp till förlossningen så får dom ta hand om mig. Säger dom (precis som när jag väntade Molly) att jag ska äta alvedon och invänta att det sätter igång så kommer jag garanterat få ett jävla anfall på dem.

Nu kan det bli bebis när som helst! (och det är ju positivt iaf)

Ingen bebis, precis som väntat. Idag har jag bestämt mig för att packa bb-väskan. Det kan ju faktiskt vara god tid att göra det nu när jag gått över tiden? Listan är skriven så det enda jag behöver göra är att packa. Det är ju dumt om jag vaknar mitt i natten och det är akut in till sjukhuset som gäller, och jag då får slänga ner det viktigaste i en icapåse.

I fredags när jag och Mollsan satt i soffan och tittade på tv (okej, jag satt vid datorn och Molly grejade med sitt), så tog hon tillfället i akt att använda min mobil som visp i sitt juiceglas...... Tack Molly. Jag han ringa Andreas och beklaga mig lite innan den slutade fungera. Jag rotade sedan i ett av köksskåpen och hittade lite gamla mobiler som jag hoppades skulle funka. För några månader sedan slutade pekskärmen på min samsung omnia funka eftersom Molly dängt den i golvet för många gånger. Till min stora förvåning är den nu i toppskick igen (kanske behövde den bara vila lite?) och jag är glad. Nu kan jag ju facebooka i mobilen och kanske även blogga om jag känner för det.


Nej här blir inga barn gjorda (födda?) Nu ska jag sätta mig i soffan en stund. Sedan är det dags att göra ett röj här hemma. Lägga in tvätt i garderberna, vika tvätt, och tvätta mer. Tänk när vi är fyra, jag lär ju inte få göra annat än att tvätta? Men det blir mysigt.

Ikväll kommer Belinda hit och innan dess ska vi bort till mammsen en stund :)


Mamma jag kan själv!

Beräknad förlossning. Idag var det va? Jo, mycket riktigt. Någon bebis har det dock inte kommit ut ännu, och några tecken på att det är pågång finns inte heller.. Förutom att jag mått ovanligt bra just idag. Senaste veckan har jag varit totaldepp och fruktansvärt trött i väntan på just denna dag. Något bebis födande var jag ganska iställd på att det inte skulle bli idag, men att äntligen få kunna säga att "det är I N G A dagar kvar" känns jäkligt bra!

Jag har haft lite ångest över mitt bloggstop. Det är ju så roligt att kunna läsa om den sista tiden om några månader. Bilder har det inte heller blivit mycket av denna graviditeten. Så jäkla slapp alltså! Jag får skylla lite på att det aldrig är någon som lyfter kameran och tar kort på mig medans jag går runt som en liten terrorist med min kamera. Ska jag fota mig själv och ladda upp på bloggen så känner jag mig så jäkla löjlig.

Hur som helst. Lördagen den 10/7 går mot sitt slut och vi kan alla konstatera att det inte blir någon bebis på utsatt datum. Ja, om jag inte lyckas på 49 minuter vill säga.


Ha en bra lördagskväll allesammans.
Puss på er!

Shit. Vecka 40 idag och fem dagar kvar till beräknad förlossning. Jag hoppas att denna veckan går riktigt fort. Jag räknar dock med lite övertid, så jag tippar på torsdag nästa vecka.

Mollys nalle är fortfarande borta. Jag vet inte hur många gånger vi ringt till ica nu men dom har inte fått in den. Jag förstår ingenting. Vilken människa tar en gammal nalle som ligger på golvet i en mataffär? Vi har inte riktigt gett upp hoppet ännu. Den kan ju ligga under någon hylla någonstans och dyka upp när som helst.
Kvällarna har varit lite besvärliga nu. Sova i eget rum, utan nallen. Men det går. När hon väl somnat så sover hon hela natten i sitt rum. Duktig tjej!

Vilken dag det var igår alltså. Mitt humör var verkligen fruktansvärt, hoppas det blir bättre idag. När Andreas kom hem från jobbet gick jag in i Mollys rum och gjorde ett röj. Flyttade blandannat in hennes säng i sitt rum och möblerade om lite. Jag tänkte lägga upp bilder sedan.

Jag vet inte hur jag ska stå ut i denna värme idag. Upp emot 30grader ska det bli och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig igenom denna dagen. Jag blir trött bara jag tänker på det. Igårkväll när vi skulle gå och lägga oss så var det så varmt i vårt rum att jag fick lägga mig ute på soffan, som inte är den mjukaste om man säger så. Min rygg mår väl sådär bra idag...


Nej, Molly vill ha frukost så det är väl lika bra att jag sätter fart. Ska även dra liv i snarkmannen inne i sovrummet.

Ha en bra dag. Och glöm inte solskyddet ;)

Fyfan va jag är less på så många saker just nu.
Jag är trött på att vara gravid. Så jävla less på att vara tung, orörlig, sinnesförvirrad och irriterad. Jag är trött på att vänta. Bara vänta och vara så jävla trött. Jag är trött på att varje dag titta mig i spegeln och se hur valkarna bara väller ut vid byxkanten. Jag är förbannad på den äckliga jävla katten som ligger i våra utemöbler och grisar ner med sina vidriga, långa katthår. Jag avkyr djur. Jag är fantastiskt trött på vår granne som just nu spelar någon dålig jävla mixad partymusik, självklart ska alla dörrar och fönster vara öppna så att 'alla hör vilken häftig musik som spelas'. Jag mår illa av att se min fula jävla utväxt, som bara blir längre och längre, håret är dock samma längd som förut. Hur går det ihop? Jag är skit irriterad på mig själv eftersom jag inte orkat tvätta golven på två jävla månader. Jag är sjukt trött på att bli uppmanad om hur jobbigt det kommer bli att ha två blöjbarn, eller hur jobbigt det kommer bli att ha två barn över huvudtaget. Jag är inte dum i huvudet, jag förstår att två barn tar mer energi än ett. Jag hatar att folk tror att jag är någon levande jävla skyltdocka som det är helt okej att bara slänga sig över och taffsa på. Met är M I N mage och M I N utåtstående navel, låt oss vara!

Jag är på så jävla dåligt humör idag. Molly slängde dessutom iväg sin favoritnalle inne på ica förut, detta märkte jag ju såklart inte med en gång. Efter att ha letat en liten stund, med en grinig unge i vagnen och ett bäcken som snart skulle dela sig på mitten, gav jag upp. Nu är vi hemma och nallen ligger kvar på ica. Det får lösa sig sedan. Just nu så har jag ingen ork att bry mig. Fyfan vilken röten jävla dag.