Livet blir så j-vla tråkigt utan dator. Mitt enda sociala nätverk är gone. Tragiskt! Kan inte läsa några bloggar, kolla fb, blogga, kolla recept, internetshoppa eller familjeliva. Datorn verkar inte gå att rädda och det jag är mest ledsen över är att a l l a bilder på Molly är borta. Fan va ledsen jag blir! Så jag säger bara en sak till er som har bilder eller filer på datorn som ni vet kommer betyda mycket för er- s p a r a  b i l d e r n a  p å  e n  e x t e r n  h å r d d i s k !! Kort på barnen är något som aldrig kan komma åter och det är jävligt surt om dom försvinner!

Hur som helst. Idag var vi på banken och skrev under alla papper. Pengarna sitter på kontot imorgon vilket känns jävligt gött. Så nu börjar vi leta bil på allvar, jag ska få köpa mina efterlängtade möbler och dubbelvagnen ska beställas. Det känns förjäkla bra! Eventuellt blir det väl en ny dator inom kort, det är för jobbigt att vara utan.

Nu har jag avklarat halva graviditeten vilket känns rätt.., konstigt, men skönt såklart. Tiden har gått så fort och jag hoppas inte att det stannar av nu. Ser bilder på bebisar överallt och jag bara längtar tills jag håller nummer två i min famn. Bebisar är det bästa och vackraste som finns, även om dom faktiskt kan vara förjäkla jobbiga ibland. (haha)

Nej, nu ropar svärisarna att middagen är klar så nu ska jag slå mig ner vid bordet och njuta av en god måltid. Imorgon ska jag in till stan med syster, Anders och barnen och köpa födelsedagspressent till mamma som fyller 50 år på tisdag. Vet inte om hon kommer läsa i bloggen inom dom närmsta dagarna så jag skriver inte vad det är för något. På söndag åker vi äntligen på semester uppe i säffsen vilket ska bli jävligt gött.


Ha en fin kväll allihopa så hörs vi när vi hörs.
Puss på er.

Här var det dött på alla sätt och vis. Inte en enda kommentar har ni kunnat klämma fram och inte ett enda inlägg har jag kunnat bjuda på. Vår älskade dator har krashat och Andreas datasnille till bror får ingen ordning på den denna gången. Nu har ju datorn iförsig några år på nacken så jag är inte förvånad, men självklart lite ledsen. Korkad som man är så tänker man "jag lägger över bilderna på Molly på den externa hårddisken en annan dag". Nu kan alla bilder försvinna. Jag har ifs framkallat mångamånga bilder på Molly när hon var upp till fem månader men efter det har jag inte framkallat fler. Jag har som tur är rätt mycket bilder sparade här på bloggen och även på fb, men det känns väldigt tråkigt ändå. Hur som helst så ska vi så snart som möjligt köpa en ny dator så jag kan få tillbaka mitt liv. Jag känner mig otroligt låst utan att ha tillgång till internet och liknande. Ta bara en sån simpel sak som när jag och Jennifer skulle baka kärleksmums härromdagen. Nog för att jag har min älskade "den rutiga kokboken" som man kan hitta det mesta i, så stog inte just de receptet med. Tur att man iallafall har tillgång till mobil och sms!


Över till något helt annat. Vi var som ni vet på ultraljud i måndags och ni är säkert nyfikna på hur det gick. Jag kan börja att säga att moderkakan ligger i framvägg precis som jag anade, och det är anledningen till att jag inte känner när den lilla krabbaten sparkar omkring därinne. Allting ser fint ut och bebisen har två armar och två ben, härtat slår fint och huvudet sitter på plats. Puuh, jag kan andas ut och njuta av att vara gravid! (nu ska jag inte överdriva, för att vara gravid är f-n ingen dans på rosor. Men jag slipper iaf oroa mig mer.) Vi blev flyttade från den 7/7 till den 10/7 vilket inte spelar så stor roll just nu. Men jag vet att när jag väl sitter där höggravid under sveriges varmaste månad så kommer varje dag räknas. Men, jag är glad att vi inte blev flyttade två veckor som min kära syster blev, haha.
Idag var hela familjen på mvc och lyssnade på hjärtat för första gången. Eftersom moderkakan ligger fram så var det lite svårt att hitta hjärtat, men till slut hittade vi rätt. Hjärtljuden ligger på 140 vilket inte är annat än bra. Första gången jag hörde Mollys hjärta så låg det på 142 och sista gången innan förlossningen låg de på 156.
Man brukar säga att pojkars hjärtljud ligger mellan 120-140 medans en flickors ligger mellan 140-160. Detta är inget som man kan garantera men ofta så stämmer det, vilket det gjorde med Molly. Det blev genast rätt svårt att gissa, men vi får se vad slagen ligger på nästa besök som är den 22/3.

Nej, nu ska jag läsa nya nummret av mama och njuta av min kryddstarka köttfärssås!

Jag älskar er mer än allt annat.

Idag kommer Anna och Lilly hit och leker i några timmar. Båda töserna har precis lärt sig gå så det blir nog en rolig dag! Nu ska vi slänga i oss lite frukost här och sen ska Molly sova och jag får väl fortsätta att städa upp här litegranna!

Tänkte ta lite nya bilder på flickorna idag. Såhär såg dom ut för nästan ett år sedan:


(läskigt att jag knappt känner igen Molly)


Som en liten docka ♥


på kalas hos farfar/morbror i höstas.

Tänkte bara uppmana och bjuda in alla unga bloggande gravida/mammor som är trogna medelmmar på familjeliv.se att jag precis gjorde en tråd. Där kan vi alla samlas och prata om allt för rör såväl graviditet/föräldrarskap men även annat som vi vill dela med oss av till varandra, utan att få kommentarer från fördomsfulla 40åringar! Trevligt va? 

Här har ni länken till tråden http://www.familjeliv.se/Forum-3-43/m50528164.html
Varmt välkomna allihopa!

Jag vet inte om det bara är jag och min syster som är hysteriska, men är vi ensamma om att bli rädda när det hela tiden skrivs om jordens undergång? Ta filmen 2012 som exempel, eller intervjun med Carola Häggqvist i dagens aftonbladet där hon uttalar sig om att "slutet är nära" då hon besöker ruinerna i Haiti.

Jag måste erkänna att jag bli deprimerad. När jag var ca nio år kunde jag inte sova på kvällarna för att jag var rädd för att solen skulle bränna sönder jorden. Hade 'dödsångest' och satt ibland och titta ut genom fönstret och fruktade det konstiga skenet på himmlen (som jag nu i efterhand förstått var strålkastarna från säve flygplats..)
Jag blir upprörd. Om det skulle hända något så fruktansvärt och om vi blir människorna som får uppleva detta så kommer jag antagligen ta livet av mig innan. Kanske låter jag som ett psykfall när jag skriver det här. Tanken av att dö själv har jag inte så svårt att ta in. såklart att det är läskigt att tänka att jag en dag inte kommer finnas vid liv och kanske bara kan besöka mina älskade i andvärlden.
Men jag tänker på allt runt omkring. Familj, vänner människor som jag inte känner. Naturen, blommorna, träden och vattnet. Vad händer med icamaxi om alla dör? Vad händer med jordklotet om det går under?

Börjar man spekulera i sånthär blir man antagligen deprimerad så därför kommer jag inte nämna det igen. Måste dock säga att jag blir förbannad när jag läser artiklar i tidningen när det skrivs hej villt om 'the judgement day', då jag vet att tex min 9åriga lillebror kanske sitter och läser det och blir livsrädd. 

Hur tänker ni läsare? Blir ni någongång rädda eller oroliga kring detta något känsliga ämne? Var gärna med och disskutera!

Tänk va mycket lite sömn kan påverka humöret. Molly vaknade kvart över sju imorse så jag kände mig helt utvilad, och betydligt mycket gladare än igårkväll. Har börjat känna mig piggare och piggare för varje dag som går vilket underlättar vardagen regält.

Har ingen aning vad jag och Molly ska hitta på idag, men det är skönt. Jag tycker att det är så härligt att inte ha något planerat, bara få vara, helt utan krav! Nej nu ljög jag, jag måste faktiskt ta hand om disken och bädda sängen, men hur jobbigt är det egentligen?

Nu ska Molly sova middag och jag ska äta en bit silviakaka för att ge mig en sockerkick så jag kan ta tag i något här hemma. Innan jag gick och la mig igår bokade jag upp mig på yogan som är imorgonkväll innan bion. Mamma och Mysan ska också gå så jag behöver inte känna mig ensam om att se ut som ett kylskåp på fyra ben ;) Jag måste erkänna att jag är lite avensjuk på min mor och syster som just nu äter stenhårt enligt lifestyle "dieten" (Som absolut inte är en diet. Man äter helt enkelt bra mat och tränar regelbundet.) Jag skulle ju egentligen börjat kursen som var i höstas men det fanns inte riktigt pengar till det då. Så jag tänkte... Jag börjar till våren. Åh woalla, jag är gravid igen!
Nu har jag kollat upp saker och ting, den 7/9 börjar nästa kurs på gymmet. Då är kiddet alltså 2 månader gammal och jag kan åka på kurskväll och träna när Andreas kommit hem från jobbet. Vi kommer öva med bröstjölk på flaska redan när bebisen är liten denna gången. Det underlättar både för mig, Andreas och bebisen då jag m å s t e kunna åka iväg och träna i några timmar varje vecka. Sen kommer jag självklart amma som vanligt för det trivdes jag bra med förra gången.

Hur som helst så ska 20 kilo graviditetskilon ska bort från min välformade kropp, och jag kan förhoppningsvis känna mig bekväm när jag står naken framför spegeln igen. Jag vet att jag antagligen aldrig kommer se ut som jag gjorde föra två år sedan, men bättre än såhär kan jag iaf! Man måste bara ge sig fan på det. Vill dock tillägga att jag inte gått upp ett gram sedan jag skrev in mig på mvc. Vågen stog på 82jävlakg och det gör den även nu, i vecka 19 (som jag går in i idag). Jag har lovat mig själv att jag inte får gå upp över 90kg, där går gränsen!

Men som sagt, nu ska jag ta mig en bit silviakaka (gud vilken dubbelmoral det blev nu, haha) och göra ett röj här hemma!

puss på er.



Molly är inte rädd för monster i garderoben

PUSS på dig mamma

Molly & Dolly

Usch. Vilket jävla humör. Just nu kan jag lika väl gå ut och lägga mig naken i snön och bara låta minuterna rinna iväg. Vilken värdelös jävla dag och vilket jävla pissigt väder. Alla mina hormoner i kroppen är 'elaka' idag och jag ser ingen glädje i någonting. Nattade Molly i famnen idag. Vet att jag inte borde eftersom hon lär sig att sova själv, men jag behövde hennes villkorslösa kärlek för en stund. Jag ville känna kärleken och lyckan som endast sitt barn kan ge en.

Tur att denna dagen snart är över, behöver ny energi.

Ser fram emot en kväll tillsammans med mamma och stora syskon på fredag. Vi ska gå på bio bara vi fyra. Känner att jag behöver komma ut en stund. Andas stadsluft och bara vara.
Nu ska jag ta ett stort iskallt glas vatten.

Kan det inte bli måndag, typ nu?

Här kommer lite härliga bilder från igår när Molly åt lunch. Hon har börjat skratta så man ser hennes tänder nu, som små risgryn. Nu börjar även första tanden komma upp där nere, kanske är det förklaringen till dom sura minerna som varit under dom senaste dagarna?

älskade unge!

Buff buff, vad är det som händer? Min frustration över graviditet tar kål på mig. Går in i vecka 19 imorgon och jag har fortfarande inte känt någonting. Inga som helsta livstecken. Inga buffar eller sparkar. Ingenting. Jämnför hela tiden denna graviditeten med den förra, (vilket jag vet att jag inte ska göra då alla graviditeter är väldigt olika) och med Molly kände jag rörelser med handen på magen redan i vecka 17-18, så det är klart att jag börjar bli orolig.

Pratade med min barnmorska förra veckan men hon sa att jag inte ska vara orolig. Man brukar säga att en förstföderska känner första rörelserna i vecka 20 och är man omföderska i vecka 18 så än så länge är det inget som är ovanligt. Moderkakan kan även ligga i framvägg vilket kan göra det svårare att känna någonting.
Hur som helst så har jag en obehaglig känsla i hela kroppen. Jag inbillar mig antagligen bara, men jag har aldrig varit orolig över missfall eller liknande tidigare. Jag får helt enkelt sluta oroa mig och vänta tills det blir måndag. Då är det rul (rutin ultraljud) och då får vi se att allting är bra där inne.

Nu ska här bakas silviakaka! Har dock inget kokos hemma så jag vet inte om jag ska vänta tills Andreas är påväg hem så han kan handla med sig? Eller kan man hälla över kristyren när kakan svalnat?

Gör så här:
Vispa ägg och socker, blanda mjöl och bakpulver. Blanda allt och tillsätt vattnet.
Häll smeten i en smord och bröad form. Grädda kakan.

Kräm:
• 100 g smör
• 1 dl socker
• 1 st äggula
• 2 tsk vaniljsocker
• 1/2 dl kokos

Gör så här:
Blanda alla ingredienserna i en kastrull och koka upp. Häll krämen över den varma
kakan och låt den sedan svalna.

Kommentar:
Dubbel sats till långpanna.

Imorse hände det som bara inte får hända. molly ramlade ner från vår säng och landade som 'tur' var först på rumpan och sen slog hon bakhuvudet i väggen. Mitt mamma hjärta gick i tusen bitar. Att höra gråt från sitt barn som slagit sig är det värsta som finns. Efter en minut av tröstande var hon dock uppe på benen och promenerade och skrattade igen. Förmiddagssömnen blev något senare idag eftersom man inte ska sova när man slagit sig i huvudet, ifall man fått en hjärskakning. Nu var ju Molly pigg och 'följde finger' leken men om inte så hade jag antagligen fått åka till sjukhuset för säkerhetsskull.

Efter att hon sovit en stund var det dags att hjälpa mamma med tvätten. När hon slog och höll sig i en korg tog hon upp någon liten låda och tapade fotfästet och ramlade rakt ner i klinkersgolvet. Älskade lilla barn! När barn ska lära sig gå så händer det ju (som vi alla vet) att dom ramlar och slår sig då och då, men man blir så orolig.

Nu har vi precis skrivit lite i Mollys Mitt 'första år bok' och snart är det dags för lite lunch. Andreas jobbar eventuellt över idag så jag får väl försöka hitta på något roligt här hemma för att vinna lite tid. Det är så tråkigt när han är sen hem. Dom sista tre timmarna väntar vi ju bara på att han ska komma hem med lite kärlek till oss.

Fick önskemål om lite bilder och det kommer upp imon kort mina vänner. Molly hänger just nu i datastolen så jag får helt enkelt ta att angagera mig lite i mitt klumpiga barn istället för datorn. Tänkte även lägga upp lite bilder på nya möbler som ska inhandlas i helgen. Jag bara längtar tills jag får slänga ut vår mörkbruna fula bokhyllor i vardagsrummet, den svarta stålsängen i sovrummet och Mollys bajsbruna spjälsäng! Imorgon ska vi till banken och alla papper som ska med ligger på hög här hemma och väntar på att hamna i trygga händer på länsförsäkringar. Det ska bli så skönt att ha alla bankärenden och försäkringar samlat på samma ställe!
Nej, magen kurrar och idag står det korvstroganoff på schemat! (Får passa på att käka körv när inte mannen är hemma, för det passar sig inte för honom).

see ya!