Har ni tänkt på en sak, tänkt på alla dom gångerna när ni medvetet eller omedvetet varit elaka mot en annan människa? Jag tycker nog att jag oftaste varit ganska så snäll, men även jag har såklart gjort dumma saker i mina dar. Ibland slänger man ur sig saker som man inte alls menade. Ibland kanske man formulerar saker på fel sätt. Ibland kanske man skämtar men personen i fråga kan inte ta just 'den saken' på skämt. 

Skitsnack är något som förekommer ganska ofta, speciellt i unga dar. Jag har väl försökt att släppa den biten, även om det är otroligt tillfreställande att prata lite smuts imellanåt. Jag vill ses som en ärlig person utan fördommar. Jag hatar folk med fördommar! Man ska inte dömma någon bara för att man kanske ser annorlunda ut till skillnad från sig själv. Ingen människa är den andra lik, och det är väl tur det? Jag vill inte att det ska finnas någon mer som är som jag, jag vill vara mig, min egen individ.

Tidigare har jag trott att det bara är tjejer som har haft detta som intresse. Men mycket riktigt tycker tydligen även killar att detta är ett trevligt sätt att roa sig på.

Jag har ett exempel på hur skitsnack kan sprida sig snabbt som en löpeld. När jag blev gravid fick jag höra från både den ena och den andra att Andreas inte skulle vara pappa till bebisen i magen. Anledningen till detta var en tidigare liten romans som jag hade, som aldrig ledde till något annat. Jag nämner inte namn men presonen i fråga spred vidriga rykten och jag kände mig förolämpad och blev otroligt ledsen. Det tog verkligen kraften ur mig när jag gång på gång fick frågan 'Är andreas den biologiska pappan?'. Sanningen bakom det hela var att jag aldrig hade legat med den tidiagre killen, vilket han dock påstog. Den enda anledningen jag kan tänka mig måste vara att han är otroligt osäker på sig själv. Varför skulle man annars gå runt och sprida ett sånt vidrigt rykte om någon?

Jag kan bara tänka mig hur mycket folk här i torslanda har snackat om detta. Hur många som har pratat bakom min rygg för att sedan komma och klappa mig på magen med ett brett leénde på läpparna. Jag blir arg på det när jag tänker såhär i efterhand. Trots att både jag och Andreas visste till 100% att Andreas var pappan ville jag ibland göra ett faderskapstest och trycka upp i ansiktet på allihopa. Den 5 mars fick alla det svart på vitt att Molly är Andreas dotter och ingen annans. Som pappa upp i dagen kan ingen någonsin påstå något annat! 

Det jag vill säga med detta är att a l l a måste förstå vart gränsen går. Alla människor måste någon gång växa upp och bete sig som vuxna människor. Att det finns dem som är 30 och fortfarande beter sig som 15 åringar är dock inget man kan göra något åt, det är väl bara sånna dom är då?
Sköt era egna problem och låt andras vara. Prata inte om något som du egentligen inte vet sanningen bakom. Man kan inte älska alla men man måste respektera alla, det är en regel som iaf jag är uppväxt med!